Setu: ett minoritetsfolk
Publicerat 15 juli, 2011
Observera
Denna text publicerades första gången den 15 juli, 2011. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Det var en mycket varm dag, måndagen den 11 juli, då jag kom till Setomaa. Området ligger i sydöstra Estland, vid den ryska gränsen. Här bor Setofolket, på båda sidorna om gränsen. Seto har en säregen kultur och ett eget språk. De flesta tillhör formellt den ortodoxa kyrkan men den gamla kulten runt gudomen Peko är fortfarande också av betydelse för många.
Denna dag började en evangelisationsvecka i området. Ett ungdomsteam hade kommit dagen innan för att jobba tillsammans med den lokala församlingen i Selise, den enda församlingen i Setomaa som vår systerkyrka har. Under en veckas tid var aktiviteter planerade i olika samhällen i Setomaa. Planeringen var från början att teamet skulle bestå av estniska och svenska ungdomar, men tyvärr blev det inget svenskt deltagande. Däremot kunde vi ge ett visst stöd till satsningen och jag hade förmånen att vara med första dagen.
Dagen började med en bönesamling och lite information om hur det kan vara att arbeta gentemot ett urfolk. Sedan åkte vi ut till ett ålderdomshem där teamet besökte och samtalade människorna. Det uppskattades mycket. Under eftermiddagen var det aktiviteter för barn i parken i byn Värsk
a. På samma plats var det friluftsmöte på kvällen. På bilden talar pastor Koit Kask från Selise. Veckan avslutas kommande helg med tältmöten utanför kyrkan i Selise. Kyrkan renoveras nämligen och den tillfälliga möteslokalen i ladan bredvid är för liten.
Seliseförsamlingen är ganska liten, ca 30 medlemmar, och i flera år har man velat ha en vänförsamling i Sverige. De behöver vår förbön och vårt stöd i denna avlägsna delen av landet!
På bilden syns kyrkan i Selise.
Gerard Willemsen
Regionsekreterare för Asien och Europa
