S:t Paul väcker viktiga frågor
Den senaste tidens samtal och diskussioner om St Paul har väckt mycket känslor och engagemang. Den här texten vill ge svar på många av de frågor som ställts och inbjuda till fortsatt samtal.
Publicerat 11 februari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 11 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Den senaste tidens samtal och diskussioner om St Paul har väckt mycket känslor och engagemang. Nedanstående text vill ge svar på många av de frågor som ställts och har också publicerats som svar på en debattartikel i Dagen och en ledare i Sändaren.
Equmeniakyrkan har också med anledning av detta bjudit in till rundabordssamtal i Stockholm den 17 februari, du kan läsa mer om samtalen här.
S:t Paulskyrkan är ute till försäljning. Församlingen har funnits i nästan 150 år och kämpat länge, men nu är medlemmarna för få för att orka och kunna driva arbetet vidare. Byggnaden och de människor och livshistorier den rymt har gett rum för Guds kärlek, nåd och förvandling genom sin historia – och den har fortfarande potential att göra det. I debattartiklar, i sociala medier, per mejl och i samtal har frågor ställts kring vad Equmeniakyrkan gjort för att förhindra att denna skatt glider oss ur händerna.
Vi har under en längre tid följt samtalen om kyrkans framtid och fört nära samtal med församlingen. Tills nyligen fanns planer för fortsatt kyrkonära verksamhet i byggnaden. I Equmeniakyrkans normalstadgar står det att tillgångarna från en upplöst församling tillfaller Equmeniakyrkan. S:t Paul har antagit en annan formulering i sina stadgar vilken säger att det är församlingen själva som ska besluta vart tillgångarna går när församlingen läggs ner. Direkt eller indirekt kommer S:t Paulskyrkans arv leva vidare i verksamhetsområden som präglat församlingens arbete.
Generellt kan sägas att upplösning av en församling inte är något vi gör lättvindigt. Kyrkostyrelsen har nyligen antagit en nationell policy för församlingsupplösning. Den beskriver att en upplösningsprocess kräver stor omsorg och respekt från samfundet, men uttrycker också ett krav på sunt förvaltarskap. Parallellt med detta arbete jobbar samfundsledningen också med att utveckla visioner för pionjärsatsningar.
Equmeniakyrkan Region Stockholm har en tydlig utmaning att söka vägar för att vara en kyrka i storstaden. I regionen har vi redan tidigare i förtroenderåd, bland medarbetare och i församlingar samtalat om vad Equmeniakyrkans utmaning och bidrag i en storstadsmiljö innebär. Vi har identifierat viktiga områden såsom mångfald, diakoni, opinionsbildning och den stora mängden nyinflyttade. Hur det än går med S:t Pauls kyrka har den uppkomna situationen blåst liv i idéer och visioner, drömmar som inte får stå och falla med en byggnad.
Många har lyft visioner om en ”diakonal eldhärd som kan befrukta Equmeniakyrkan”, om pionjärt mod och kreativt rum för andlighet och diakoni. Nu vill vi ta vara på detta och har bjudit in till rundabordssamtal.
Equmeniakyrkan vill genom lokala församlingar förmedla Guds närvaro i såväl innerstad som förort och på landsbygd. Det finns många strategiska platser i vår region där vi behöver stötta kämpande församlingar eller starta nya – i områden där inflyttningen är stor, i områden där inga andra kyrkor finns. Vi måste tillsammans fundera kring var vårt gemensamma engagemang behövs som mest.
Jenny Dobers, regional kyrkoledare Equmeniakyrkan region Stockholm.
