Det är dags för mig att skriva mitt sista nyhetsbrev i rollen som regional kyrkoledare. Jag har fått förmånen att inneha rollen under 12 år. Efter tre mandatperioder är det dags för er församlingar att välja en ny person vid den stundande kyrkokonferensen.
Stort, stort tack för förtroendet jag fått att följa er under dessa år. Jag bär med mig så många vackra pärlor från de här åren att det räcker för ett långt minnets halsband. Installationsgudstjänster med stor glädje över nya medarbetare. Läger och träffar med barn och unga. Gudstjänster som berört, utmanat och tröstat. Samtal i små och större grupper där Guds ande berört. Konferenser. Sorg och engagemang för utsatta och för klimatet. Nya ideér som prövats modigt, historiska rötter som gett mig mod. Kompetenta och omsorgsfulla medarbetare, engagerade och kunniga ideella. Det har varit många varma möten, tillfällen för mycket tacksamhet och glädje – men också delade våndor. Med särskild smärta bär jag med mig de kriser där jag inte lyckats bidra till lyckligt slut. Men jag bär också med mig en tacksamhet att få tjäna ett samfund som bestämt sig för att inte låta någon församling, ordförande eller medarbetare behöva vara ensam när krisen kommer. Vi lyckas inte alltid fånga upp ensamheten, men det är vår strävan och önskan.
En alldeles särskild tacksamhet känner jag förstås för det regionala arbetslaget jag fått ingå i och leda, liksom det kyrkoledarkollegiet på nationell nivå som varit en ovärderlig gemenskap.
Jag kommer med värme överlämna uppdraget till min efterträdare. För egen del ser jag fram emot att få ägna mig åt fördjupade teologistudier en tid.
Gud välsigne er och vårt gemensamma Equmeniakyrkan framöver. Vår tid behöver få mötas av evangeliet och jag tror att Equmeniakyrkan kan få vara med och dela det. Jag återvänder nu som ofta med innerlighet till bönen: Gud visa oss vad din kallelse för Equmeniakyrkan i vår tid är. Med heliga Birgittas ord: Herre, visa oss vägen och ge oss modet att vandra den.
Jenny Dobers
