Tjejgrupp och hjälpjag i Guayaquil, Ecuador

Gunilla Eliasson är en av Equmeniakyrkans missionsarbetare. Hon arbetar som socionom och psykoterapeut på två skolor tillhörande Förbundskyrkan i Ecuador. I sitt senaste nyhetsbrev skriver hon bland annat:

”På skolan Teodoro Kelly i Durán där jag bor har jag gjort en hel del hembesök tillsammans med sPå skolan Teodoro Kelly i Durán där jag bor har jag gjort en hel del
hembesök tillsammans med skolpsykologen för att se hur den socioekonomiska situationen ser ut när det gäller att dela ut stipendium, vilket utgörs av nedsatt kursavgift varje månad för föräldrarna. Där har jag också börjat med en tjejgrupp för klass 10B som har 15 tjejer främst i åldrarna 14-15 år. Vi har hittills bara hunnit med två gånger på den nya terminen som startade i mitten av oktober, men det har varit roligt och tjejerna har deltagit med liv och lust i de aktiviteter som vi då gör tillsammans. Syftet är att ha en ”egen plats” för tjejerna där de kan få göra sina röster hörda, att självkänslan förhoppningsvis kan höjas och att de ska börja reflektera över olika teman som vänskap, relationer, kärlek, sex, droger, alkohol och så vidare.

På den andra skolan Telmo Marquina dit jag pendlar ca 1,5 tim. på ett håll, så är det alltid fullt upp och så många behov att det känns som att min tid aldrig helt räcker till. Där har jag återigen haft en ”Föräldraskola” om ”Funktionella och Dysfunktionella familjer” där mitt främsta fokus var att betona att en funktionell familj är fri från våld. Barnperspektivet är också något jag vill lyfta upp. Självklart är att det inte finns familjer som är 100 % funktionella. Det finns alltid ett mått av dysfunktionalitet i varje familj precis som det lika lite finns helt perfekta människor. Det kan vara befriande att höra och nödvändigt för ”duktiga flickor/ mammor” i Sverige som alltid eftersträvar perfektion. Däremot kan vi alltid växa, utvecklas och förbättras som människor och som föräldrar.

I samtal med barn får jag ta del av tunga berättelser och jag hoppas att jag kan bidra med något positivt även om det känns som en droppe i havet bland alla dessa problematiska familjesituationer. Det är verkligen mer regel än undantag med barnaga, konflikter, bråk, våld och förolämpningar inom familjen.

Mitt i den maktlöshet jag ibland kan känna så får jag påminna mig om flickan som jag har samtal med som har berättat att när hennes föräldrar bråkar och hon stänger in sig på toaletten för att gråta så kommer hon att tänka på mig och det då känns lite lättare. Att få vara ett ”hjälpjag” för någon och att kunna peka på att Jesus kan vara som din ”hemliga vän”, låtsaskompis fast han är på riktigt kan var det som ger hopp i svåra stunder. Många av barnen kommer fram och vill ge kramar och flertalet är det där jag känner att det inte är en kram de ger utan istället en kram de söker genom att vilja tanka kärlek en kort stund hos en vuxen. Kan jag bidra med att ge kramar och bara hålla om ett behövande barn en stund så är jag säker på att jag är med och gör skillnad.”

Gunillas nyhetsbrev innehåller också berättelser om ett svenskt besök, om Apg29 och om ett mirakulöst helande. Hela nyhetsbrevet och också hennes tidigare nyhetsbrev hittar du här.

Ta gärna med dig Gunilla och det arbete som hon finns i, i dina böner!

/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika

• Dela