Tror vi på vår tro?

Publicerat 

”Det verkar som att du tror på vad du säger”. Den kommentaren fick jag efter ett bibelstudium jag höll på Equmeniakyrkans konferens i våras. Jag nästan hoppade till och tänkte att det kanske inte är så självklart att människor uppfattar att vi kristna själva tror på vad vi säger och gör.

I förra veckan blossade en debatt upp på DN och Dagen då fem präster uppmanade till mer ekumenik över religionsgränserna och menade att det finns många vägar som kan leda till Gud. Andemeningen var att Jesus är vägen för oss kristna, men inte nödvändigtvis för andra och alla. Många reagerade över detta och i en ledarartikel i GP kunde vi läsa i söndags den 23 augusti: ”Röster i världens mest sekulära land efterlyste plötsligt lite mer kristen stolthet och en kyrka som vågar stå för sin tro och sina åsikter. Den kritiken borde kyrkan ta på allvar”.

Ja, talade inte Jesus om stenar som ska ropa om vi som Guds barn själva tiger. Här uppmanar alltså  en profan dagstidning kyrkan att tro mer på sig själv och sin tro.

I Johannes evangelium kapitel 4 berättar en kvinna som mött Jesus både med stolthet, glädje och övertygelse: ”Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare”. Jesus är alltså inte bara någras frälsare utan hela världens. Det är därför Equmeniakyrkans vision är: vi vill vara en kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen!

Denna sommar har jag läst och levt med Magnus Malms senaste bok Som om Gud inte finns. Den handlar om vad sekularisering är och hur den blir till och den borde läsas av varje församlingsledning och varje kristen som vill ta sin tro på allvar. Den är tankeväckande, omtumlande och utmanande och säger bland annat att det är kyrkan som sekulariserar världen och inte tvärtom. Först töms tron på innehåll, sedan kyrkan på människor, skriver Malm. Sekularisering är att börja leva som om Gud inte finns. Den sker när människor säger sig tro på Gud och går i kyrkan, men tron får inga konsekvenser för deras relationer och liv i samhället.

Vi står inför en ny höst och i våra församlingar samlas vi till höstupptakt, gudstjänster och arbete i församling och equmenia efter sommar och semester. Vi har all anledning att känna stolthet och glädje över tron på Jesus Kristus och vi kan säga som Paulus: ”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft som räddar var och en som tror”, Rom 1:17.

Låt oss därför ännu mer söka oss nära Jesus i tillit och glädje och låt oss be om att kunna leva som om Gud verkligen finns i våra liv så att det får kärlekens konsekvenser i våra relationer, i våra möten med människor och i vårt ansvar för samhälle och skapelse. Jakob skriver: ”vad hjälper det om någon säger sig ha tro, men inte har gärningar”, Jak 2:14.

Låt oss med frimodighet liksom kvinna berätta för unga och äldre att Jesus är både vår och hela världens frälsare och bäste vän.

Tomas Hammar