Under Frizon 2015 lär jag mig att drömma

Mitt ute bland blåklintsprängda vetefält, i Torp en halvtimma från Örebro, samlas unga och gamla för tre dagar av möten, skratt, seminarium, nattliga upptåg och musik – det är dags för Frizon.

För mig som aldrig besökt festivalen förr blir det tre dagar av möten. Jag möter en hel hög med gamla vänner och bekanta men också en minst lika stor hög med nya ansikten och livsberättelser. Festivalområdet är relativt litet och mitt i röran av ljud, matos, tält och upptåg tycker jag mig känna en känsla som jag aldrig tidigare förknippat med festivaler. En slags öppenhet, självklarhet och lugn när jag möter främmande människors blickar.

Frizon beskriver sig som en festival där kulturella uttryck och kristen tro utmanar och formar varandra. Här blandas konserter, DJ-set och dansgolv med seminarier workshops och samtal, allt med Gud i centrum. Varje morgon kan du delta i morgongudstjänst och tidebön. Bönetältet står alltid öppet och framåt kvällen välkommans vi till Gudstjänst. För i slutändan handlar Frizon om mötet med Jesus.

I år har festivalen tema drömmar. Och då merparten av festivalens besökare befinner sig i gymnasieåldern, en ålder som handlar mycket om att få drömma om framtiden och vem en är, känns det som ett klockrent val.

Vi blir inbjudna på seminarium och workshops med teman så som ”Drömmen om en rättvis värld”, ”Är Jesus bara en önskedröm” och ”När livet är en mardröm”. Martin Luther Kings lyfts upp av Gospelverkstaden. Vi skrattar åt orimligheten i våra drömmar om den vi vill leva vårt liv med under seminariet ”Drömmen om en partner”. Och vi stannar upp i berättelserna från de personliga samtalen i förtältet – vad gör vi när drömmarna går i kras? Hur går vi vidare efter en kris?

Som en röd tråd under alla samtal och möten dyker några ord upp gång på gång ”Vi måste låta Gud forma våra drömmar”. Och det är med de självklara orden jag lämnar Frizon i år och drömmer om att få komma tillbaka.

Kajsa Hällegårdh
Kommunikatör i Equmeniakyrkan och Equmenia

• Dela