Vad är det som håller ihop Equmeniakyrkan?

De tre samfund som 2011 bildade Gemensam Framtid/Equmeniakyrkan har både sin egen och en gemensam historia. De som idag tydligast vårdar minnet av att vara utanför är de som påminner om hur det var när baptismen kom till Sverige vilket innebar att enskilda hamnade i fängelse, blev landsförvisade och i allmänhet framställdes som andra klassens medborgare.

Det kan vara värt att påminna om detta delvis är en gemensam historia där t ex metodistpastorn Georg Scott landsförvisades och en dräng i Kalmar på väg till ett metodistmöte blev så illa slagen att han senare avled.

Missionsförbundets ledare Waldenström dömdes av Svea hovrätt och Högsta domstolen för att ha lett nattvardsfirande i missionshuset i Uppsala. Rättegångar, böter och landsförvisningar kunde inte hindra den väckelse som var på väg att bryta fram och spänningen gällde ofta relationen mellan väckelsens folk och den lutherska majoritetskyrkan.

Ovanstående har sin bakgrund i bl a 1686 års kyrkolag och det s k konventikelplakatet som var i bruk 1726-1858.

Vi varken kan eller vill skriva om den svenska kyrkohistorien men vi menar att det nu är tid att gå vidare. Missionsuppdraget i Sverige är gigantiskt och vi kan inte längre ta vår utgångspunkt i sekelgamla lärostrider och motsättningar som för dagens människor ter sig mer eller mindre obegripliga. I Equmeniakyrkan kan vi inte idag som utgångspunkt för vår relation till Svenska kyrkan hänvisa till hur Svenska kyrkan agerade för flera hundra år sedan.

Det som nu diskuteras är om Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan var för sig ska eller kan fatta beslut om en ekumenisk överenskommelse och en av utmaningarna, liksom i alla ekumeniska sammanhang är det kristna dopet. Svenska kyrkans biskopar önskar att församlingar som ingår lokala avtal ska komma överens om att inte praktisera det s k omdopet. Equmeniakyrkans representanter i samtalsdelegationen har till Svenska kyrkan ställt frågor gällande de s k drop-in dopen i linje med den ekumeniska diskussionen gällande ”omdop-urskillningslösa dop” (Dop nattvard ämbete 1982) Detta ekumeniska dokument som även kallas Lima-texten säger också att ” för att övervinna sina skiljaktigheter bör troendedöpande och sådana, som praktiserar barndop, på nytt överväga vissa aspekter av sin egen praxis. De förstnämnda bör söka att mera synligt ge uttryck åt det förhållandet, att barnen står under Guds nåds beskydd. De sistnämnda måste vara på sin vakt mot att praktisera ett till synes urskillningslöst dop och ta sitt ansvar för de döpta barnens fostran till moget engagemang för Kristus på större allvar.”

Den aktuella bakgrunden är att Equmeniakyrkans bildarsamfund för snart tio år sedan antog en avsiktsförklaring som senare ledde till ett nytt kyrkosamfund i Sverige och att denna avsiktsförklaring även innehåller en passus om att ekumeniska överenskommelser med Svenska kyrkan ”förs vidare”. Ekumeniska överenskommelser fanns och finns mellan Svenska kyrkan och Metodistkyrkan/Missionskyrkan medan samtalen mellan Svenska kyrkan och Baptistsamfundet inte resulterade i någon formell överenskommelse. Svenska kyrkans överenskommelse med Metodistkyrkan gällde nationellt och var inte beroende av hur olika församlingar ställde sig till överenskommelsen.

Idag finns ca 70 avtal mellan Svenska kyrkans församling och församling i Missionskyrkan/Equmeniakyrkan. Det är alltså ungefär 10% av våra församlingar som omfattas av dessa avtal. På nationell nivå kom Missionskyrkan och Svenska kyrkan överens om att erkänna varandras sakrament och ordinationer/vigningar. Rent numerärt är det alltså församlingarna med avtal som hamnar i marginalen, inte de som av en eller annan orsak inte ingått avtal.

Varken arbetet med att bilda Equmeniakyrkan eller processen med ekumenisk överenskommelse med Svenska kyrkan syftade till att lösa de ekumeniska utmaningarna gällande det kristna dopet. I Equmeniakyrkan försöker vi nu föra ett fördjupat samtal om dopets innehåll, ett samtal som alltför ofta istället tycks handla om dopsätt och dopålder. Vi tror att samtalet om dopets innebörd kommer att fortsätta under överskådlig tid.

I formell mening hålls Equmeniakyrkan ihop av demokratiska beslut som under en period ledde fram till där vi är idag. Vi håller ihop därför att församlingar under lång tid frågat varför inte lokala ekumeniska processer även kan bli verklighet på nationell nivå. Vi håller ihop därför att vi tror att det gemensamma missionsuppdraget är viktigare än att vi betonar konfessionella skillnader. Vi håller ihop därför att vi behöver varandra i ett samhällsklimat som tenderar att bli kallare. Vi håller ihop därför att kunskapen om Bibelns stora berättelser är låg i Sverige.

Vi för nu samtal med Svenska kyrkan om enskilda formuleringar i förslaget till ekumenisk överenskommelse och vi tänker inte att de olikheter som idag finns mellan enskilda församlingar innebär att vissa församlingar ställs i centrum medan andra hamnar i periferin. Vi har även på något sätt också bestämt oss för att vi håller ihop därför att vi ör olika. Det är i grunden inget originellt med det för så ser det ut i alla sammanhang där människor är inblandade.

Ett beslut om en ekumenisk överenskommelse med Svenska kyrkan innebär inte att vi sätter punkt utan vi kommer att fortsätta dialogen med dem och med alla andra kyrkor och samfund i Sverige. Den djupaste drivkraften bakom detta är utmaningarna som ges oss i Nya testamentet där enheten hos Guds folk beskrivs som en källa till äkthet och trovärdighet (Joh 17, Efes 4).

Olle Alkholm
Biträdande kyrkoledare

• Dela