Var med och stötta genom bön!
Den nu drygt veckolånga branden som härjar i Västmanland drabbar många människor. Flera församlingar i Equmeniakyrkan Region Svealand finns med i arbetet för att stötta och erbjuda boende till de som behöver evakueras, berättar regionala kyrkoledaren Helen Friberg
Publicerat 7 augusti, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 7 augusti, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Helen Friberg är regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan Region Svealand, som täcker in det område i Västmanland där den stora branden fortfarande härjar.
– Enorma områden står i brand, är ödelagda och förstörda och många människor har fått lämna sina hem, tillfälligt eller för alltid. Enormt många människor är berörda på olika sätt, av arbetet med släckning och konsekvenserna av branden. Massor av människor mår dåligt, fysiskt och psykiskt, av denna stora naturkatastrof.
Jag har pratat med de församlingar som finns i det drabbade området och framförallt är det församlingarna i Sala, Fagersta och Västerfärnebo som berörs. Mycket tidigt i veckan tog man från församlingarna kontakt med sina kommuners krisgrupper och de ansvariga för beredskapen kring katastrofen. Man tar sitt ansvar på ett utomordentligt sätt! I Sala har församlingen ställt sina utomordentliga lokaler i sommarhemmet Sofielund och SMU-gården inne i stan till förfogande för de människor som tvingas lämna sina hem. I alla tre församlingarna har man erbjudit sin hjälp i krisgruppsarbeten och med stödsamtal. Det finns också enskilda medlemmar i dessa församlingar som personligen är drabbade av stora materiella och ekonomiska förluster då deras skog och ägor brunnit ner. Vi försöker hålla huvudet kallt och hjärtat varmt.
Helen menar att det är viktigt att varje lokal församlingar ser det här som ett incitament att tänka över sin krisberedskap och betonar vikten av att ha en krisplan för hur församlingen ska agera när en kris drabbar.
– Det behöver ju inte vara en brand, utan det kan hända andra katastrofer. Men jag tycker att det är viktigt att vi som församlingar agerar i nödlägen och bistår och hjälper med det vi kan. Att vi visar att vi är en del av samhället och står till dess förfogande med de resurser vi har.
– Många av oss andra finns kvar i våra sommaridyller, i semestrar eller i områden som inte alls berörs av brand, eller rök eller på annat sätt. Men vi är en gemenskap. Och Skapelsen är en. Och Gud suckar och andas och våndas med alla dem som lider – människor, djur och allt levande.
Helene har skrivit en bön över situationen och uppmanar oss alla att vara med och be.
Gode Gud, du som skapat vår värld så förunderligt skön och fantastisk.
Vi kommer nu till dig i bön och ropar; förbarma dig över den del av din skapelse som nu kvider under brand och förstörelse i Västmanland!
Gud var med var och en av de tusentals som kämpar för att släcka branden, för att förhindra dess framfart och förstörelse! Var med var och en och beskydda och bevara! Var med var och en och välsigna deras insatser!
Och Gud vi ber för varenda en som är drabbad av branden! För varje enskild person som tvingats lämna hus och hem och egendom, för var och en som är skräckslagen eller rädd, för var och en som mår psykiskt eller fysiskt illa av vad som händer.
Gud vi ber för alla människor som ställer sig till förfogande för att nu hjälpa. Tack för professionella insatser och vi ber att ansvariga tar rätta beslut.
Vi tackar dig Gud för våra församlingar, och andra kyrkors församlingar, som ställer sitt till förfogande.
Ja, förbarma dig Gud! Förbarma dig!
Låt denna brand nu får ett slut. Gud, låt vattnet och arbetet få ha sin verkan!
Och Gud låt denna sköna del av din skapelse i framtiden få livskrafterna tillbaka!
Mitt i allt detta tackar vi dig Gud; för livet, för kärleken, för samhörigheten med varandra och med dig!
Amen
