Vi tänder ett ljus…

Andakten igår kväll på Kyrkornas Världsråds möte i Busan, Korea, blev just så laddad som man bara kan hoppas på när flera tusen människor från hela världen sitter i tystnad och mörker, i bön för fred och försoning. Ett blockljus för varje del i bönen bildar ett kors på scenen långt där framme. Det är det enda vi ser och hör under ett par minuter. Total tystnad. Det känns.

”Gud, du skapade kvinnan till din avbild. Skydda henne från fattigdom och diskriminering, och ge henne samma möjligheter till utbildning, arbete och lön. Utrota allt sexuellt våld och sexhandel. Hela och styrk kvinnorna som har till uppgift att behaga män i Asien. Vi ber att Asiens kvinnor ska fullt ut få rätt att delta i beslutsfattande organ i sina kyrkor och samhällen…”

Inte anade jag då vad jag skulle få höra och se idag.

Orden i bönen blev smärtsamt påtagliga i möten med flyktingkvinnor från Nord-Korea som berättade om livet där och på flykt, överlevande japanska kvinnor som på 50-talet togs till soldaterna i krig i Korea och socialarbetare som försöker nå fram till de många prostituerade i Busan idag. Unga kvinnor som växt upp på var sin sida om muren i Tyskland delade sina mödrars längtan och glädje över att till slut få möta släkt på andra sidan. Kvinnan från Sydafrika, från Burundi, från Nicaragua, från Pakistan… Nära berättelser som berör. Drömmar om fred, försoning och rättvisa. Tårarna rullar sakta nerför många kinder. Vi håller varandras händer och sjunger ”We shall overcome some day… djupt i mitt hjärta tror jag att vi ska få leva i fred en dag..!

När gruppen på studiebesök åkte hem surrade det kraftigt i bussen. Vi vill göra något, konkret själva men också använda de möjligheter som Kyrkornas Världsråd har att agera på en mer övergripande nivå. En av samtalsgrupperna på konferensen som ska avlämna rapport handlar om jämställdhet. Det visar sig att i bussen finns delegater i flera olika grupper under konferensen där frågan kan föras in. Här kan vi agera direkt så att fler uppmärksammas och tar gemensamma beslut att påverka.

Equmeniakyrkan har tagit ett särskilt ansvar för frågor om trafficking. Genom den världsvida kyrkogemenskapen kan vi mötas och dela längtan och hopp men också vara med och påverka på en nivå och med ett eftertryck vi aldrig skulle kunna bidra till som enskild kyrka.

Så här i Allhelgonahelgen får vi tända ljus för de som gått före. Här och nu ber vi för de kvinnor som beskrivits, de många som inte orkat leva vidare men också alla de som kämpar för ett värdigt liv för sig själva och andra.

Els-Marie Carlbäcker

• Dela