”Aj, vad vassa klor!” utbrast Silas när kolibrin landade på hans hand.
Förra veckan började jag prata med några föräldrar utanför Silas skola. De undrade som vanligt vem jag var, var jag kom ifrån och varför jag var i Ecuador. Efter en liten stund berättade de att de hade en turistverksamhet med fåglar. Det lät spännande.
Förra veckan var ju också första maj, vilket även här är en ledig dag. Presidenten tyckte dessutom att folket skulle ha en extra ledig dag, så beskedet kom att även torsdagen var ledig. Plötsligt fick vi alltså en långhelg. Vi tog med några vänner och åkte till Sumaco, ungefär två mil hemifrån. Stället heter ”Fågelkonserten” – och det var det verkligen. Många olika fåglar fick vi se, i olika färger och storlekar. Men häftigast var kolibrin med sina snabba vingar. Guds skapelse är verkligen fantastisk.
Det var skönt att ladda batterierna. Vi var för det mesta hemma, spelade spel, byggde kojor, bakade bullar och såg på film tillsammans. Det var nog precis vad vår familj behövde just nu. Det har regnat mycket – regnsäsongen är här, tror vi, och myggorna med – vilket begränsar lite vad man kan hitta på.
I Sverige gillade vi att gå ut i skogen och bara vara, men det är svårare här eftersom allemansrätten inte finns. Därför blir vi ganska bundna vid lekplatser och parker. Men lekplats och rutschkanor i regn är ingen höjdare. På några ställen har de byggt tak över lekplatsen så att man kan leka där oavsett väder. Så på lördagen åkte vi just till en sådan lekplats.
För två år sedan byggde de en stor lekplats i Bombom, en liten, till synes sömnig by där människor lever av sina odlingar. Det är inte ett ställe där man förväntar sig att hitta en stor lekplats, men den har blivit en samlingspunkt för både barn och vuxna efter dagens arbete på odlingarna. Där tillbringade vi hela eftermiddagen.
Helgen avslutades med gudstjänst och söndagsskola om Rahab, som hjälpte två israelitiska spanare och räddade hela sin familj – en spännande berättelse som barnen tyckte mycket om.
