Åter som lärare och seniorvolontär i Kongo

Publicerat 

1984 reste jag som SMU-volontär till landet som då hette Zaïre för att vara lärare för ett antal missionärsbarn. Landet hade stora svårigheter att hålla sams med grannlandet Kongo så det hände att de barn som gick på Svenska skolan i Pointe Noire, Kongo inte kunde få kontakt med sina föräldrar som bodde i Zaïre. Ett önskemål från ett antal föräldrar som hade barn i lagstadieåldern var att få en lärare som kunde undervisa deras barn sina första skolår. Detta framställdes till dåvarande missionsledningen. Svenska Missionsförbundet hade inte ekonomi att anställa en lärare men SMU satsade på en volontär, och den volontären blev jag, Gunnel Jönsson.

Nu är jag pensionär sedan ett antal år efter ett ganska långt liv som missionär i Zaïre, som senare blivit Demokratiska Republiken Kongo. Nu nästan 35 år senare är jag återigen volontär och lärare!

Sedan lång tid har det baptistiska missionsfältet inte haft någon missionär på plats. Nu finns här en ung familj som håller på att installera sig i staden Bandundu Ville för att arbeta några år. Familjen Eriksson består av pappa David, mamma Jesica och de tre barnen Nathanael, Cessia och Benaja. Det är Nathanael och Cessia som är min arbetsuppgift. Jag ska undervisa dem i det som skulle varit deras kurser hemma i Sverige. Sedan några dagar har vi börjat att ha skola under pajottens tak. Vår skola kommer att vara en mobil skola då föräldrarna kommer att besöka de olika missionsstationerna som existerat som exempelvis Bendela, Semendua, Konkia. Vi följer naturligtvis gärna med och har med våra skolböcker.

Vi känner oss nöjda och glada att vara på plats och att få vara med och tjäna Gud på olika sätt.

Att få avsluta ett aktivt liv som lärare och volontär, seniorvolontär i ett missionsland är en favör som är få förunnat, men det finns möjlighet att stå till tjänst på olika sätt som seniorvolontär.

Gunnel Jönsson