Att hushålla med resurserna

Vindkraftverk i solnedgång

En stor del av min barndom inföll på 70-talet. På den tiden fanns det bara två tv-kanaler. Trots detta hade tv:n en central plats i våra hem och tog en stor del av vår lediga tid. På fredagskvällarna ville man ofta se amerikanska underhållningsfilmer, för det mesta någon deckare, men skulle det vara en riktig höjdare då skulle det vara en västernfilm. Cowboys, indianer, salooner och mycket pang-pang gjorde fredagslyckan komplett i många svenska 70-talshem.

Det fanns vissa saker man lärde sig när man tog del av denna underhållningsgenre. Bland annat visste man att om någon betalade en spelskuld med en bankcheck som senare visade sig sakna teckning då var denne mycket illa ute. Det var farligt att övertrassera sitt konto, att teckna in resurser man inte hade.

Det är ingen slump att orden ”ekonomi” och ”ekumenik” påminner om varandra. Orden kommer från samma grekiska ord, oikos, som betyder hushåll eller familj. Oikos handlar om att ta ansvar för de resurser man har antingen som individ, hushåll, nation eller hel värld.

Den klimatkris som vi sedan länge befinner oss i är ett tecken på att vi i vår tid och i vår del av världen levt över våra resurser. Klimatkrisen och hoten mot världens biologiska mångfald är två dramatiska sätt för vår värld att berätta för oss att kontot sedan länge är övertrasserat och att vi just nu suger på ramarna för det vår planet tål. Som de som i västernfilmerna sökte lösa spelskulder med bankcheckar som saknar täckning så ligger vi riktigt pyrt till.

I Femte Mosebokens femtonde kapitel sägs det att fattigdom egentligen inte behöver finnas därför att Gud har välsignat sitt folk så rikligt. Ändå kommer det aldrig saknas fattiga i landet, därför att människor inte håller sig till den lag som Gud ger dem. Jag tror att det gäller för hela mänskligheten. Ingen skulle behöva lida materiell nöd om vi bara tog hand om varandra. Gud har välsignat den här planeten så att det finns livsrum för alla, om vi alla bestämde oss för att leva på ett hyggligt och anständigt sätt.

Men nu är fördelningen av jordens resurser sned. Några av oss har övertrasserat vårt konto. Vi har haft en livsstil som gjort att vi har använt mer resurser än det som finns för var och en om vi skall fördela resurserna jämlikt över tid och rum. Det orättvisa är att det inte är vi i den priviligierade delen av världen som drabbas hårdast av att vi inte har hushållat med jordens resurser på ett omsorgsfullt sätt.

Nu ropar skapelsen sina böner om befrielse (Rom 8:20–22). Det finns de som säger att Guds kyrka inte skall jobba med frågor om klimat, utan arbeta för människors frälsning genom att de får en kristen tro. Det är att ha en mycket smal och obiblisk syn på vad Guds frälsning innebär. Guds frälsning, Guds rike, innebär att vi befrias från allt som förtrycker oss, allt som hindrar oss från att leva det fantastiska liv som Gud vill ge oss.

Därför kallar Gud sin kyrka att vara en kraft som tar sitt skapelseansvar och är en profetisk kraft för att vi som samlad mänsklighet skall ha en livsstil som är i harmoni med de förutsättningar som finns för att vi alla människor och allt levande skall kunna leva goda liv.

I fastans tid kallas vi att avstå från vanor som vi annars har. Detta gör vi inte därför att vi tror att världens räddning hänger på oss. Vi gör det därför att vi längtar efter att komma närmare Gud och vi tror att Gud möter oss på ett särskilt sätt när vi avstår därför att vi tror att då fyller Gud det tomrum som då uppstår med sin välsignande närvaro.

Vi får avstå som ett tecken på att vi vet att vi i västvärlden är delar av den del av mänskligheten som har övertrasserat vårt konto, som har tagit ut en större del av jordens resurser än vad vi skulle ha om de fördelades på ett rättvist sätt. När vi avstår fyller Gud oss med sin kärlek, den kärlek som ytterst är det som räddar världen.

Ett annat ord som härstammar från det grekiska ordet oikos är ”ekologi”, vetenskapen om samspelet mellan organismer och den omgivning som de lever i. Ekologin påminner oss att vi hör ihop med allt levande i ett nätverk av ömsesidiga beroendeförhållanden. Gud har satt oss in i ett sammanhang. Ibland tror vi att frihet är detsamma som oberoende. Men som människor lever vi inte för vår egen skull.

Fastan är en tid i kyrkoåret som hjälper oss att se våra liv insatta i ett större sammanhang. Det vi gör spelar roll, inte för att det hänger på mig som enskild, utan på oss alla som hel mänsklighet. I fastan påminns vi att vi är delar av ett sammanhang och att det som djupast bär oss är relationer.

Ekonomi och ekumenik handlar om att värna helheten, att se att vi hör ihop med varandra, med allt levande, med hela skapelsen och med Gud. Vårt liv får sin djupaste mening i det sammanhang som Gud har gett oss. Det är bara i en relation till hela tillvaron som vi kan befrias. Den befrielse som Gud vill ge oss, Guds frälsning, finns i att vi ser att allt hör ihop. Kristen tro handlar inte ”bara” om en andlig sektor av våra liv, utan påverkar vårt förhållande till hela världen. Som kristen tolkar man världen i ljuset av Guds kärlek som är en närvaro som förvandlar hela tillvaron.

Relaterade mål för Agenda 2030

Med "Att hushålla med resurserna" bidrar vi till följande globala mål för hållbar utveckling.