Besök i Syrien
Emanuel Furbacken i Mariakyrkan besökte i går Malula som ligger högt upp i bergen mellan Syrien och Libanon en dryg timme norr om Damaskus. För ett år sedan anfölls staden av en av Syriens alla rebellstyrkor.
Förödelsen var mycket stor; 30% av stadens hus blev helt eller mycket svårt skadade. Det var värre än han någonsin sett i Palestina och påminde om de bilder vi nyss sett från Gaza berättar Emanuel som besökt Malula flera gånger tidigare.
Publicerat 25 augusti, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 25 augusti, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Emanuel Furbacken i Mariakyrkan besökte i går Malula som ligger högt upp i bergen mellan Syrien och Libanon en dryg timme norr om Damaskus. För ett år sedan anfölls staden av en av Syriens alla rebellstyrkor.
Förödelsen var mycket stor; 30% av stadens hus blev helt eller mycket svårt skadade. Det var värre än han någonsin sett i Palestina och påminde om de bilder vi nyss sett från Gaza berättar Emanuel som besökt Malula flera gånger tidigare. Men svårast var det nog att se hur man skändat och förstört stadens kyrkor och moskéer. Kyrkan från 300-talet som ligger på berget högst upp i staden hade många bombhål och altaret i sten som är från samma tid hade man skändat och spräckt. Från kyrkan går mar Tekklas mäktiga och märkliga ravin ner till det kända klostret som bär Tekklas namn.
Vi vandrade pilgrimsleden fram tillsammans andra kristna och muslimer. När vi kom ner till klostret kunde vi se hur rebellerna hade brutit sig in i klostret och förödelsen där var mycket stor. Varje ikon och kyrkligt föremål hade skändats på olika sätt. Många av ikonerna hade bränts eller så hade man skurit ut ögonen eller huvudena på Jesus och Maria, vilket också är en stor skymf enligt Koranen berättade några muslimer som var med oss till Malula.
Bibeln med silverpärmar hade bränts och altaret krossats. Det var mycket tungt att se allt detta. Samtidigt berättade stadens kristne borgmästare som var med oss och vars fru brukar be Fader vår på Arameiska för besökarna i kyrkan på berget, att människor flyttar tillbaka till Malula och att man är fast besluten om att bygga upp staden igen. Det kommer att behövas mycket pengar, mod och kraft för att kunna göra detta samtidigt som rebellgrupper som Isis finns i bergen inte långt borta.
Eftersom jag och min reskamrat Håkan hade våra prästskjortor på oss i den 40 gradiga värmen var det lätt att se vilka vi var och en ung muslimsk kvinna med traditionell klädsel kom fram till oss och sa, med tårar i ögonen, om det är riktiga muslimer som gjort detta kan jag inte längre vara muslim. Rädslan och oron som konflikten i Syrien skapat och allt våld man sett och upplevt kommer under lång tid att påverka Syriens befolkning. Rädslan delas av kristna såväl som muslimer. Vi mötte hjälparbetare från olika kyrkor och organisationer och det är svårt att förstå hur de ska orka med sina arbetsuppgifter.
Strömmen av flyktingar in i Damaskus tar aldrig slut och berättelserna de måste lyssna till är mycket tunga. Många som flytt har förlorat allt, både hus och familjemedlemmar. Trots allt detta såg vi också tecken på hopp. Människor återvänder till flera städer och försöker börja om igen. Man vill återuppbygga både sina bostäder och kyrkor.
Vi mötte både generalsekreteraren Fadi och den syriskt ortodoxa patriarken Affram ll som båda just återvänt från Homs. Där hade patriarken celebrerat mässan med närmare 3000 människor. Han berättar att man börjat bygga upp sina hem och återvända men hjälpbehovet är mycket stort. Man saknar hus, möbler och husgeråd och även en kyrka att mötas i. Särskilt saknas det läkemedel och utrustning till sjukhusen.
I Beirut mötte vi Firas som är pastor i Kamishli, han berättade också att det är så ont om vatten och elektricitet att man får borra efter vatten rakt genom städernas gator och priset på mat, om det ens går att få tag på, har fyrdubblats. Bristen på el gör även att varken datorer eller mobiler fungerar så man saknar ofta möjligheten att kunna kommunicera med familj och omvärld.
Vi kommer nu att uppmana både Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan att på olika sätt hjälpa till. Equmeniakyrkan har redan fått frågan om att stödja återuppbyggnaden av Homs genom sin presbyterianska systerkyrka i Libanon och Syrien vars kyrka i Homs blivit totalförstörd liksom många av stadens hus, särskilt i den gamla stadskärnan där många kristna bott.
Glöm oss inte, be för oss och gör allt vad ni kan för att få era kyrkor och politiker att hjälpa oss… De orden glömmer vi inte och när Håkan nästa vecka möter ärkebiskopen ska han berätta för henne om vad han sett och när jag är hemma igen på söndag så tänder vi ljus i Mariakyrkan och ber för och tänker särskilt på både Syriens och Iraks kristna och deras familjer här och i Sverige.
Vill du hjälpa till så SMS:a SYRIEN150 till 72980, eller sätt in en gåva till oss på konto 90 03 28-6 och märk gåvan Syrien.
