Bön för Egypten

Bröd på ett fat i Egypten

Enligt vår förbönskalender ber vi särskilt för Egypten v. 21.

Redan i början av pandemin så fick jag e-post ifrån vår samarbetskyrka Nilens Synod i Egypten om att de var bekymrade över att vi var så obekymrade i Sverige över covid-19 och Corona-pandemin (!)

Nu var det ju inte riktigt så – utan vi ställde om allteftersom Tegnell undervisade oss på de dagliga presskonferenserna från Folkhälsomyndigheten (FHM) om social distansering och att arbeta hemifrån. Under de gångna månaderna så har jag gång på gång fått förklara varför Sverige gör lite annorlunda, att vi t ex har en tilltro till myndigheter sedan gammalt och att vi i grund och botten litar på våra folkvalda som tillsammans med experterna försöker att hitta rätt väg – oavsett om vi tycker så eller inte…

Mer än någonsin så har jag förstått vad det innebär att leva i ett demokratiskt och öppet samhälle med transparens, när jag jämför hur olika länders styrelseskick hanterar pandemin. Vi kan kritisera både Tegnell och FHM och säga att de har fel – men de kan också säga att de inte vet. Att de gör sitt bästa utifrån den kunskap och erfarenhet som de har och att vi ännu inte sett svaret på frågan om hur covid-19 egentligen kom att drabba Sverige den där våren 2020. Om det kommer fler vågor – eller om det värsta (förhoppningsvis) är över. Också de som ska veta, får ibland säga att de inte vet. Det vi har sett och förstått är att det finns uppenbara brister i vårt välfärdssamhälle – inte minst inom vård och omsorg – som vi måste ta tag i, och som kommer att vara högst upp på alla politikers agenda så snart detta är över och vi ska gå över i ett post-corona samhälle.

I Egypten är det annorlunda. När vi går in i Kristi himmelsfärdshelgen 2020 så har landet 13 484 registrerade fall och 659 avlidna, men kurvan pekar fortfarande uppåt för varje dag när flera länders kurvor börjar flacka av.  Hur många oregistrerade fall som finns har ingen koll på. Under de senaste veckorna har Egypten varit i lock down, även om människor får gå ut för det allra nödvändigaste.

Personalen på kyrkans kontor i Kairo arbetar bara två dagar i veckan och resten av tiden hemifrån. Alla gudstjänster har ställts in och för pastorerna som får sin lön direkt av församlingarna innebär det ett stort inkomstbortfall, ibland till 100%. När jag pratar med ledare i kyrkan så säger de att allt snart är över – myndigheterna säger att efter augusti är allt som vanligt igen. Det finns mycket myter som florerar och ingen kan riktigt veta vad som är sant och inte. Till detta rädslan av att inte klara sig ekonomiskt när alla reserver är uttömda…

Att vara kyrka innebär mer än att bara be och klappa om vår broder och säga att det ordnar sig nog. Att vara kyrka innebär att säga att allt kanske inte är väl. Vi kan inte veta vad som kommer att ske. Att vara kyrka handlar om att i ärlighet och öppenhet möta framtiden tillsammans.

Det vi vet och det som Nilens Synod vet är att detta inte kommer att vara varken den sista eller enda prövningen för Egyptens folk. Därför är vi med och hjälper dem att bygga in kraft att klara utmaningar även för framtiden. Att bygga starkare strukturer som kan stå emot utmaningar som vi inte råder över.

Equmeniakyrkan arbetar just nu med att utbilda medarbetare från Nilens Synod i hur man skriver ansökningar, hur man skapar system för transparens och delaktighet. Och varför det är viktigt att arbeta med evangeliets grund för alla människors rättigheter och ansvarsutkrävande av de som har makt att förändra.  Vi ställer som sagt vad inte in – vi ställer om.

Gunilla Ikponmwosa,
Samordnare Mellanöstern