Bön för Indien

Enligt vår förbönskalender ber vi särskilt för Indien v. 50.

Shalmons mamma var en av de första i sitt folk som hört om Jesus. Hon hade  längtat länge efter att bli gravid och i  sin desperation bad hon till den Gud som hon hade börjat få en spirande tro på. Hon bad  att om hon blev gravid så skulle barnet tjäna Gud.

Föräldrarna kommer från pawarafolket, ett minoritetsfolk som lever i bergstrakterna. Ett folk som ofta haft ett dåligt rykte och beskyllts för att stjäla från andra Indier. Även idag lever de flesta i mycket enkla förhållanden i byar som ofta inte ens har elektricitet och få fungerande skolor. Shalmons pappa var en av ledarna inom folket och genom en kontakt med en kristen man som han hade gavs Shalmon möjligheten till studier och han blev den första från folket som fick en högre utbildning. Shalmons tro blommade ut på allvar efter att han varit sjuk en längre tid men upplevt att han blev frisk när han bestämt sig för att det var Jesus han vill tjäna. När Shalmon ville gifta sig med en ung kvinna från hans eget folk som också blivit en kristen så väckte det en sådan reaktion att de var tvungna att fly ut i djungeln. 

2007 -2008 var det en stor översvämning i området. Hindustani Covenant Church (HCC) utvecklingsorganisation genomförde då en katastrofinsats för de drabbade. I samband med det anställdes Shalmon av HCC för att arbeta med insatsen. Efter insatsen började folk att fråga allt mer om varför man hade kommit med katastrofhjälp. Ur detta växte en grupp troende.

Genom åren har man mött mycket motstånd från pawarafolket och andra. Det kulminerade i samband med påsken 2019 när Shalmons pastorskollega överfölls och slogs så svårt att han senare dog av sviterna. Hans bön om att man inte skulle hämnas utan älska folket som hans misshandlare kom från och den respons av hjälp till folket under en svår tid av torka har lett till en våg av människor som hittat en tro på Jesus. Idag finnas det runt 2000 troende.

Dagen före julafton kommer man därför inviga en ny kyrkobyggnad i huvudorten i området. Shalmon har fått se församlingen i området växa från några få till flera tusen. Hans historia börja med en mamma som bad om ett barn. HCC kom för att möta behoven efter den översvämnings katastrof som drabbade området hårt. Ur detta och genom alla utmaningar som man gått igenom har Gud låtit församlingar med flera tusen Jesus troende pawara växt fram.

Diakoni och förkunnelse har gått hand i hand och gör det fortfarande. Equmeniakyrkan har fått vara med både som kyrka och som enskilda församlingar att bidra på olika sätt till Guds mission bland pawarafolket. Utmaningarna är fortfarande stora. Pawara-barnens rätt till utbildning är bara en av de rättigheter som inte fungerar idag och som behöver mötas.

Låt oss glädjas över det som skett samtidigt som vi står tillsammans med HCC och Shalmon för att möta de stora utmaningar som både pawarafolket och de nya församlingarna har framför sig.

Stefan Emilsson,
Asiensamordnare