Bra nog

Observera

Denna text publicerades första gången den 23 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

 

Så här på måndagsmorgonen fylls mitt Facebook-flöde av bilder och kommentarer från olika gudstjänstupplevelser från den gångna helgen. De är alla fantastiska och starka och fyllda av inspiration och glädje. När jag se och läser fylls jag av tacksamhet över alla dessa kyrkor utöver vårt land där människor får möta den levande och uppståndne Jesus söndag efter söndag. Vilken rikedom det är! Det ger hopp och tillförsikt inför framtiden. Men samtidigt undrar jag vad som sker när vi hela tiden hyllar och lyfter fram det vackra och perfekta. Var finns utrymmet för det defekta, för sprickorna och möjligheten att när man faller kunna resa sig igen?

Min egen församling tillhör en av de små, och relativt nya, i vårt samfund. I går samlades ett drygt 20-tal barn, unga och vuxna till det vi kallar för Söndagsskola för alla – en interaktiv gudstjänst där vi tillsammans upptäcker och lär oss mer om Jesus. Gårdagens tema handlade om krukmakaren som formar leran som hon vill och om hur Gud formar oss och våra liv.

Vi fick var och en en lerklump att arbeta med och där vid borden fördes samtal mellan barn och vuxna om vad man ville göra och hur det blev och om att få börja om när det inte blev som man ville. Tänk att inte allt måste bli och vara perfekt! Tänk att det finns möjlighet att få börja om! En tacksamhet växte hos oss om att Gud inte kräver perfektion utan att han i sin kärlek hela tiden fortsätter att arbeta med oss – hur mycket vi än misslyckas.

När jag kom hem bar jag en god eftersmak med mig från dagens gudstjänst i Brofästet. Jag tänkte på den gemenskap som vi fick uppleva tillsammans. Jag tänkte på den kärlek som fanns mellan de människor som möttes. Jag tänkte på det som en av deltagarna sa till mig om vilken god och härlig atmosfär hon hade upplevt.

Jag tror att det är just så som församlingen ska vara – inte finast och vackrast och mest blankpolerad, utan öppen, äkta, fylld av kärlek och omsorg. Och när någon misslyckas, finns det alltid möjlighet att börja om.

”Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades ledkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville det.” (Jer 18:2-4)