Brev från Kyrkoledarna – v.15

Denna vecka vill vi skriva till er igen och vi skickar nu detta brev också till alla våra församlingsföreståndare och ordföranden.

Brev från Kyrkoledarna

Kära medarbetare och församlingar!

Vi har nu i ett par veckors tid skickat ett fredagsbrev till er kyrkas ordinerade medarbetare.

Denna vecka vill vi skriva till er igen och vi skickar nu detta brev också till alla våra församlingsföreståndare och ordföranden.

Här kan du läsa de tidigare breven.

Den här veckan får ni brevet idag, på skärtorsdagen, innan vi går in i den stora påskhögtiden. Det är nu Jesus delar den sista måltiden med sina lärjungar. En av dem ska förråda honom. Han är också med vid bordet. Jesus ska snart plågas av ångest.

Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.

Luk 22:40-46

I en av Olof Hartmans psalmer i Psalmer och Sånger nr 74 sjunger vi om Jesus som går före oss längst in i ångesten och alltså redan är där, när vi själva hamnar där.

Viruset lamslår världen. Ingen har riktig koll. Experterna är öppna med det. ”Vi vet inte riktigt hur det smittar”. Därför måste vi alla vara så försiktiga och göra allt vi kan för att minska smittspridning.

Påskens texter påminner oss om att vi ändå kan förtrösta på att Kristus redan är där vi än hamnar och världen än famlar. Som kyrka och församlingar ska vi i denna tid fortsätta förkunna evangelium och fira gudstjänst, även om det ser annorlunda ut hur vi firar.

Vi får med än större tyngd detta år förmedla budskapet om en Gud som är med, som delar ångesten, som har fått ett uppdrag – vilket förstås inte gör ångesten mindre – att inte låta någon gå förlorad av dem som getts honom (Joh 6:39). Det var uppdraget, att inte backa, att gå med hela vägen, att vända mörkret, att trotsa destruktionen, att segra med ljus och liv.

Kära medarbetare och församlingsföreståndare – vi vet att pressen är stor. Vi vet att många frågor väcks.

Vi samlar aktuell information med anledning av coronaviruset här.

Här finns uppdaterat material kring nattvardsfirande exempelvis, och även nu akut kring död och begravning. Det är råd och anvisningar för dig som är pastor eller diakon. Se särskilt råd och anvisningar kring avskedsbön, tacksägelse i samband med dödsfall, begravning.

Vi tackar också för de hälsningar ni skickar på kyrkoledarna@equmeniakyrkan.se

Ni berättar hur ni gjort nu, vilka åtgärder ni vidtagit. Några av er sänder också material inför påsken som vi delar på denna sida. Ni skickar hälsningar om hur ni säkrar omsorg, förbön och gemenskap. Ni berättar om hur ni håller igång aktiviteter för barn och unga – hittar andra sätt att mötas. Omsorgen om de minsta måste alltid vara kyrkans prioritet. Låt oss fortsätta peka på ljuset.

Och må ljuset lysa över er och visa er vägen. Må Kristi frid som övergår allt förstånd bevara era hjärtan och era tankar.

PSALM 74

Du som gick före oss
längst in i ångesten,
hjälp oss att finna dig,
Herre, i mörkret.

Du som bar all vår skuld
in i förlåtelsen,
du är vårt hjärtas fred,
Jesus, för evigt.

Du som med livets bröd
går genom tid och rum,
giv oss för varje dag,
Kristus, det brödet.

Du som går före oss
ut i en trasig värld,
sänd oss med fred och bröd,
Herre, i världen.

Lasse Svensson, Sofia Camnerin, Olle Alkholm