Det förlorade året – eller året då det grott?

På många sätt är läsåret 20-21 ett förlorat år då mycket fått ställas in och läggas på vänt. Men när jag lyfter blicken och lägger samman det som händer i vår region, i nätverket mellan församlingar och föreningar, får jag snarare känslan att det här är året då frön på allvar börjat gro. Jag överraskas nästan av känslan av stolthet. Tacksamhet. Ödmjukhet. Här är några axplock:

80%. Så mycket färre ord än vi vanligtvis använder behövs för att berätta något tillsammans med ungdomarna i Funkiskonfa. Men det finns så många andra sätt att dela Bibelns berättelser på än det talade order. Tre ungdomar är med i det pilotprojekt vi genomför tillsammans med Immanuelskyrkan för att erbjuda konfirmation för unga med funktionsvariationer. Det är stor glädje att få utforska detta sätt att erbjuda konfirmationsundervisning för fler!

Rodret hjälper en båt att hålla kursen. Vilken hjälp finns för att hålla kursen i livet? Roder är en kurs, eller snarare mötesplats, för bearbetning av livet. I Roderkursen bearbetas livsteman som många har gemensamt varsamt. Vi ville gärna ge församlingar möjlighet att utbilda sig i det här konceptet och tänkte oss starta detta försiktigt med några stycken församlingar som pilot. Intresset var så stort att ett tiotal församlingar nu utbildas. I höst hoppas vi få följa några församlingar som startar upp sina kurser.

Scoutverksamheten i våra församlingar är ett av de uttryck vi ska vara riktigt stolta över. Inför sommaren planerar de scoutansvariga för scoutläger med klimatfokus. Man tar fram ett lägerkoncept som är möjligt att använda för läger med den egna kåren eller tillsammans med andra kårer. På så sätt har vi gemensamt scoutläger även om vi är på olika platser.

I Lövgärdet i Göteborg har Equmenia tillsammans med Räddningsmissionen och den lokala församlingen startat ett pionjärscoutprojekt. Tanken är att möta barn och unga i utsatta områden, som annars inte skulle ha upptäckt scout och som behöver ett tryggt socialt sammanhang. Vi har börjat drömma om att starta något liknande i Stockholm. Och det är på gång! Några församlingar har visat intresse och vi jobbar intensivt tillsammans med Sociala Missionen att få pusselbitar på plats för start under nästa läsår.

När det finns mycket visioner, viljor och längtan är det frestande att agera snabbt och rivstarta produktion av koncept. Vi övar och prövar nu lite extra olika sätt att väva in bön, eftertanke och inlyssnande till andens ledning i processer vi står i.

En församling hörde av sig: har i några tips på hur man kan få göra mer med enkla medel, rent tekniskt, för att skapa digitala gudstjänster och mötesplatser. Vi bjöd in till en digital, träff, några församlingar delade med sig av erfarenheter. Ett femtiotal deltagare från cirka 20 församlingar anslöt! Församlingsordförande har stått i många kluriga bedömningsfrågor under pandemiåret. Vi har bjudit in till nätverksträffar, ibland med väldigt kort varsel när nya råd kommit från myndigheterna. Många har uttryckt uppskattning för möjligheten att med liten tidsåtgång, hemifrån soffan, kunna få utbyta erfarenheter med andra i liknande situation. Vi är stolta över att vara del av en internationell kyrka. Hur gör vi detta tydligt lokalt? Digitala nätverksträffar för församlingsrepresentanter med intresse för internationella frågor var lätt att ordna. Många vill ses igen. Detta är bara några exempel på alla de digitala nätverksträffar vi hållit, som faktiskt gett oss känslan att vi det senaste året lärt känna varandra bättre mellan församlingarna och vi tror att vi kommer vilja fortsätta använda varandra som resurser på det här sättet.

WCRC (World Communion of Reformed Churches) Europa höll sitt årliga möte i april, digitalt såklart. Vi fick dela berättelser från kyrkor i olika länder om hur livet sett ut under pandemitiden. Mycket känns igen och många utmaningar liknar varandra. Smärtan i att inte få mötas i kyrkan. Utforskandet av digitala möjligheter. Strävan att hjälpa extra utsatta människor. Ett medskick berörde mig lite extra. Från Skottland påmindes vi om att observera lite extra hur våra pastorer och andra medarbetare mår. Samtidigt som de som alla andra fått leva med egen osäkerhet, oro och ensamhet har de velat stå i uppdraget att visa omsorg om andras rädsla och lindra ensamhet. De har på nolltid fått lära nya sätt att leda gudstjänst och ta till sig teknisk kunskap. Efter mötet med WCRC föll det sig så att jag i rätt tät följd var med i tre olika medarbetarsamlingar här i regionen (digitalt såklart…). Jag berördes av styrkan i att vi möts regelbundet. I dessa möten skapas möjligheten att dela livet som församlingsanställd, att få dela både sin sårbarhet och sina goda idéer. Inspireras och uppmuntra, dela bördor, pysa – eller bara lyssna. Här i samtalen finns utrymme att spy på restriktionerna och sätta ord på tröttheten, men också att dela exempel på hur församlingsgemenskapen har stärkts och nya relationer uppstått. Någon kan berätta om lusten och längtan, en annan om uppgivenheten. Nästa gång kan rollerna vara ombytta. Än en gång blir jag stolt och tacksam över våra medarbetare.

Inför hösten planerar vi för en församlingsdag den 2 oktober. Den här gången gör vi det tillsammans med Sociala Missionen. Vi hoppas att det ska bli en dag då ni församlingar kan få dela råd, stöd, inspiration till hur de diakonala uttryckssätten kan se ut i olika konkreta församlingssituationer. Eller kanske få hjälp att upptäcka den diakoni som redan pågår? Detta är bara ett exempel på det kreativa flöde som nu är mellan Sociala Missionen och Equmeniakyrkan Region Stockholm. Skulle jag beskriva känslan när vi möts skulle jag vilja använda ordet förväntan.

Jenny Dobers, stolt, glad och tacksam regional kyrkoledare i Region Stockholm