En missionär hittar hem

För många missionärer är livet ett sökande efter ett HEM.

Gerda Meinuch kom för att jobba med pwokarenerna för många år sedan. Hon var där innan vi, Svenska Baptistsamfundet/Equmeniakyrkan, kom i slutet på 1970-talet.

Hon jobbade med en mission som heter Marburger Mission, från Tyskland. De tränar missionärer som sedan jobbar för andra missionsorganisationer, så Gerda kom att jobba med Svenska Baptistsamfundet (SB) i vårt gemensamma intresse att nå pwokarenerna söder om Maesariang med evangeliet.

Jag träffade henne flera gånger under vår första period i Thailand. Hon pensionerades i början på 2000-talet och flyttade till Chiang Mai. Innan pensionen berättade hon för mig att hon inte hade någon familj att tala om i Tyskland. Tyskland, som var hennes passland var inte heller hemma för henne. Hennes pension räckte inte för att leva i Tyskland. Hon ville istället vara kvar i Thailand. Det var dock inte lätt att pensionera sig från sitt livsverk i Thung Prao.

När hon började jobba i Thung Prao, så fanns det knappt någon väg dit från Maesariang. Idag är Thung Prao på huvudvägen mellan Maesariang och Sop Moey och sedan Maesot. Hon samlade framförallt kvinnor för att göra hantverk och tjäna en peng. Gerda försökte sedan sälja produkterna i Maesariang eller Tyskland. En del av kvinnorna kom till tro. Hon var med och byggde en väl synlig kyrka i Thung Prao, där de samlades.

Elever från vårt, SBKF/Kristen och Kvinna, elevhem i Maesariang kom att åka till denna kyrka för att vara med på söndagsgudstjänsterna under många år.

Gerda stretade på i många år – så hände något. Det som kom att kallas ”Toronto-väckelsen” drabbade Gerda och också många av de kristna i Thung Prao. Man började ha bönemöte varje kväll i kyrkan. För det mesta var det kvinnor som kom. Jag var med ibland, eftersom jag ofta hade vägarna förbi. Det var en väckelse som berörde många, inte minst Gerda själv.

Församlingen i Thung Prao var hennes livsverk och därför inte lätt att lämna. Men så en dag, kände hon att det var dags. Hon flyttade in till Chiang Mai och kom att bo där de senaste åren. Jag såg henne bara någon gång under dessa år, så jag vet inte mycket om hur hon hade det.

Jag fick istället följa fortsättningen av arbetet i Thung Prao. Kyrkan står kvar, fortfarande väl synlig från vägen. Församlingen träffas och har gudstjänst. Det är ofta bönemöte i kyrkan, fortfarande är det mest kvinnor som samlas.

Guds verk i Thung Prao går vidare, samtidigt som missionären Gerda Meinuch äntligen har hittat hem. Hon begravs idag, så vitt jag vet, vid den väl synliga kyrkan i Thung Prao och en pwokaren från trakten är begravningsförättare.

/ Otto Ernvik
Samordnare Asien

• Dela