Fair bedömning av Fairphone

En del av mitt lärjungaskap handlar om att välja Fairtrade så långt det är möjligt och rimligt. De två sista orden är förstås tolkningsfrågor. Att priset är högre för en Fairtradevara är knappast orimligt. En viktig orsak till att många produkter – inte minst kläder – kan vara så billiga är att de som odlar bomull och syr våra t-shirtar får löner som är skamligt låga. Svårare är att köp av t ex underkläder och strumpor  blir ganska komplicerat om de ska vara rättvisa. Jag är så gott som alltid hänvisad till nätet och där måste man söka en hel del innan man hittar rätt. Inte så få gånger har det också visat sig att när jag äntligen hittat vad jag sökte så är kalsongerna slut på lagret. Å ena sidan har Jesus aldrig sagt att efterföljelse skulle vara något enkelt, å andra sidan finns en varning för att lägga ner för mycket bekymmer på mat och kläder. Nåväl, bekymren handlar ju i detta fall inte om kläderna i sig utan om de människor som gjort dem. Till detta kan läggas att det finns en viss poäng i att det inte är alltför lätt att handla.. Risken för impulsköp är betydligt mindre om man bestämt sig för Fairtrade-kläder (än så länge).

En av våra mest problematiska ägodelar ur ett rättviseperspektiv är mobiltelefoner. Det är sen länge känt att de mineraler som behövs för att göra våra nallar utvinns i Kongo och utgör ett ondskefullt bränsle i de konflikter som råder där. Tillverkningen av telefonerna, oftast i Kina, ger inte arbetarna den lön de behöver för att klara sitt uppehälle. Därför har en rättvis och miljömedveten smartphone länge varit en våt dröm för oss fairtradare. Och nu finns den. I slutet av 2013 släppte det holländska företaget Fairphone 20 000 förbeställda mobiler, för ca 4000 kr/st. Equmeniakyrkan beslöt att köpa in 5 ex för att provköra. Jag var en av piloterna. Nu har vi använt dem i några månader och intrycken är visserligen blandade men dessvärre på en totalt sett lägre nivå än vi kunde önskat.

Min avsikt är inte att recensera telefonen (den har testats av Råd & Rön och fått poängtalet 64 av 100) utan reflektera över vad som är ”rimligt” i detta fall. Ur ett perspektiv kan man enkelt konstatera: finns det en rättvis telefon som faktiskt går att använda till det mesta man behöver så är alla andra alternativ uteslutna. Fairphone är förstås långt bättre än de första smartfånarna och i ett historiskt perspektiv ett tekniskt under. Att det finns bättre telefoner (som vi vant oss vid) får vi helt enkelt leva med. Att en stulen Ferrari är roligare att åka i än en hederligt införskaffad Toyota är knappast ett skäl för att satsa på den första. OK, fair enough och kanske är det så enkelt. Å andra sidan: ska Fairphone bli ett alternativ för andra än riktiga fairtrade-nördar så duger den inte alls. Och är det inte vad vi önskar, att den ska bli en konkurrenskraftig vara som gör verklig skillnad? Sen finns det detaljer som är oacceptabla hur rättvist uppsåtet än är. Ett arbetsredskap måste fungera; den får inte stängas av för att jag vill använda kameran, uppdateringar måste komma när man lovat det, en radio som inte går att lyssna på är i princip onödig att ha med.

Problemet med Fairphone är inte priset utan kvaliteten. Jag dristar mig helt enkelt till att säga att den är för billig, åtminstone i Sverige. Och då menar jag inte att den nuvarande modellen har för lågt pris, utan att man har satt ribban för lågt. En tusenlapp till och den hade fått högre kvalitet med bättre support. Andra utgåvan är på väg och efterfrågan är trots allt stor. Jag hoppas dock att den är väsentligt bättre.

• Dela