Farligt läge i Kongo – Sverige bör agera
Situationen i Kongo är farlig. Vi uppmanar Sverige och utrikesminister Margot Wallström att fortsätta agera, skriver kyrkoledare Lasse Svensson tillsammans med representanter för Diakonia och PMU i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Publicerat 16 december, 2016
Observera
Denna text publicerades första gången den 16 december, 2016. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Sverige och utrikesminister Margot Wallström har hittills spelat en positiv roll för att EU skall uppmärksamma den farliga situationen i Kongo. Och just därför vill vi uppmana Sverige att fortsätta agera, skriver kyrkoledare Lasse Svensson tillsammans med representanter för Diakonia och PMU i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Den 19 december 2016 skulle blivit en historisk dag i Kongo. För första gången skulle en demokratiskt vald president avsluta sin mandatperiod och lämna över till en demokratiskt vald efterträdare. I stället gör president Joseph Kabila allt för att stanna kvar vid makten och har skjutit upp valet till april 2018. Han har varken presenterat en plan för genomförandet av kommande val, eller utsett någon interimsregering tills nya val kan hållas, trots att 74 procent av befolkningen vill att han lämnar ifrån sig makten när hans mandat nu går ut.
Vad vi ser är tyvärr ingen oväntad utveckling, utan ett scenario som människorättsorganisationer och civilsamhälle har varnat för i flera år.
Protesterna från allmänheten och civilsamhället har varit kraftiga och högljudda. Regeringen har svarat med brutalt våld mot demonstranter, och människorättsaktivister arresteras, hotas och trakasseras. I september mördades över 50 personer efter att militär och polis attackerade protestdemonstrationer i Kinshasa, och många fler har skadats eller rapporterats försvunna.
Som organisationer med långvarig närvaro i Kongo är vi djupt oroade både för landets utveckling, men också för det snabbt krympande demokratiska utrymmet. Våra samarbetspartners och systerkyrkor är i dag en del av Kongos civilsamhälle och har funnits på plats före, under och efter de kriser landet har gått igenom. De har på många sätt ersatt staten när kommer till att tillgodose befolkningens grundläggande behov inom sjukvård och utbildning. Men organisationer och kyrkor kämpar också för att de demokratiska principerna och grunderna för mänskliga rättigheter ska bli kända och tillgängliga för alla i landet. Tyvärr ser vi nu att de tvingas arbeta under hot om våld och repressalier. Den årliga FN-rapporten om mänskliga rättigheter i Kongo bekräftar tyvärr också hur dessa rättigheter drastiskt begränsats under året.
Den 12 december fattade både USA och EU avgörande beslut om att införa sanktioner mot makthavare och militärer med kopplingar till övergrepp. Man uppmanar även regeringen att respektera yttrandefriheten och snarast verka för att demokratiska val genomförs. Man uppmanar även alla partner till lugn och att undvika våld i samband med den 19 december.
Vi ser positivt på detta, men vill uppmana till ett fortsatt fokus på den ofta negligerade situationen i Kongo.
Sverige och utrikesminister Margot Wallström har hitintills spelat en positiv roll för att EU skall uppmärksamma situationen i Kongo. Och just därför vill vi uppmana Sverige att fortsätta agera genom vår roll i FN:s säkerhetsråd för att:
• Säkerställa att Kabila verkligen avgår när hans mandatperiod är slut.
• Uppmana till att en övergångsregering, med representanter ifrån olika delar av oppositionen och presidentmajoriteten, etableras tills den nya presidenten är vald.
• Ge tekniskt och finansiellt stöd för de kommande valprocessen.
• Skydda civilsamhällets aktörer och kräva respekt för yttrandefrihet och rättssäkerhet.
President Joseph Kabila kan i historieböckerna bli hyllad och ihågkommen som den första presidenten i Demokratiska Republiken Kongos historia som lämnade över makten till sin efterträdare enligt demokratiska principer, eller den som återigen ledde landet till ännu mer våld och splittring.
Oavsett vilket så vill vi påminna att det finns andra huvudpersoner än presidenten, generalerna och makthavarna. Det är Kongos folk som fortfarande efter över 100 år av kolonialism, förtryck och övergrepp fortfarande väntar på en fungerande demokrati, och på fred och rättvisa.
Maria Bard, sakkunnig DR Kongo, PMU
Joakim Wohlfeil, sakkunnig konflikter, Diakonia
Daniel Alm, föreståndare, Pingst – fria församlingar i samverkan
Lasse Svensson, kyrkoledare, Equmeniakyrkan
