Församlings-åter-plantering i Åkersberga

I Region Stockholm pågår just nu ett spännande återplanteringsprojekt. Projektet började 2017 med att Peringe Philström gjorde en förstudie omkring detta. Slutsatsen av studien blev att det finns förutsättningar för göra en återplantering/omstart i Säbykyrkan. Församlingen har beviljats pionjärbidrag från Equmeniakyrkan. I april 2019 tog projektet fart i samband med att Frank Åkerman anställdes för projektet. Han arbetar nu 40% för att hitta nya vägar för församlingen.

Säbykyrkan Åkersberga

Frank Åkerman berättar mer om projektet:
Säbykyrkans församling i Åkersberga har valt att starta detta projekt med inriktning på diakoni/socialt arbete och kultur. Utifrån en mindre omvärldsanalys och en tjänst på 40% har man kommit fram till tre fokusområden:

Det första fokusområdet handlar om ofrivillig ensamhet som ökar mer och mer i vårt samhälle. Några personer som jag har haft möjlighet att tala med säger att avgörande livshändelser som skilsmässa eller dödsfall lett fram till en ny ensamhet och en kända av att ingen längre är intresserad av mig, vad jag kan eller vill. Telefonen har tystnat och det är inte ovanligt att ensamheten tar sig uttryck i ångest eller rädsla för att gå ut och möta andra. Några sa också att det krävdes en hel del att gå till kyrkan och att parbildningarna bidrar till utanförskapet. Följderna gav ofrivillig ensamhet kan vara nedstämdhet, ökat alkoholintag och framför allt en känsla av meningslöshet.

För att möta detta kommer vi starta två grupper. En grupp är för 6-8 personer från 62 år där tanken är att man ska dela varandras livsberättelser men också se vad som sker i nutid och framtiden. Projektet bygger på ett arbete som under tre år utarbetats av Sveriges Stadsmissioner, Lukasstiftelsen och Mind. Linneauniversitetet i Kalmar har bidragit med en samtalsmodell och även gjort en forskningsstudie.

Den andra gruppen är en öppen grupp som kallas ”Anonyma ensamma”, dit man får komma och dela med sig av det man behöver eller vill. Inspirationskälla för denna form är ett liknande arbete i Sofia församling, Stockholm.

Det andra fokusområdet är att då del av livsberättelser genom att någon Åkersbergaprofil intervjuas. I oktober kommer Veronica Lindarfve som är författare och som bl.a. skrivit om utmattningssyndrom. Hennes två böcker har väckt stor uppmärksamhet.

Vidare ska seminarier / föreläsningar erbjudas där vi tar upp angelägna ämnen utifrån livsberättelser. I slutet av november blir det en mansfrukost med samtal och information kring prostatacancer. I planeringen finns samlingar med personer som har erfarenhet av demens, ASL och att vara anhörigstödjare.

Det tredje fokusområdet är kultur. Redan i slutet av september ordnas en föreställning med Oskar Sternulf, med enmansföreställningen ”Snygg, snyggare, utbränd”, om sociala medier och psykisk ohälsa. I september ar det en helsida i DN om Oskar och hans föreställningar.

Även två konstutställningar är planerade. I början av oktober blir det en utställning med konstverk från kommunens dagliga verksamhet och i november blir det en temautställning med Åkersbergakonstnärer, ”Från mörker till ljus.” På kvällarna ska trädgården runt kyrkan lysas upp med facklor och ljus. I kyrkan finns även en kulturförening som ordnar konserter och cafémusik-kvällar. Kulturföreningen, församlingen och Återplanteringsprojektet samverkar för att nå människor i området.

Vad ser du mest fram emot i detta?
Det är intressant att söka olika vägar för att kyrkdörren ska bli lättare att öppna för människor som söker en mötesplats för gemenskap och upplevelser. Min förhoppning är att personer som vill detta livsberättelser ska hitta till kyrkan och där få lyssna och bli lyssnade på. Församlingen erbjuder regelbundna gudstjänster och andra samlingar. Kulturföreningen och projektet kan bidra utifrån andra dimensioner.

Genom att under några år få möjlighet att prova olika verksamheter utifrån en gemensam vision, kan idéer spridas vidare och samverkan kan ske med andra församlingar i närheten. Det är också viktigt att inte allt byggs upp kring en projektledare utan att delar kan drivas vidare av ideella krafter. Symbolen för projektet är en lerkruka som formgivits och drejats av en lokal keramiker, Carin Nordling. Denna kruka med en planterat stickling i blir en symbol för växande. Här handlar det både om den enskildes möjlighet att växa som människa och även en bön om att församlingen ska växa.

Efter många år som chef för ett par diakonala organisationer, kan jag nu fått en möjlighet att själv få arbeta praktiskt och i direkta möten med medmänniskor. Jag ser fram emot detta och är tacksam för att församlingen vågade satsa på mig i det här uppdraget.