I 22 år har pastor Göran alltid varit redo – att hjälpa polisen

Som inbiten scout är Göran Bjerhem alltid redo. Som pastor och samtalspartner likaså. Hans valspråk handlar om att verka där man bor. Därför har han setts i polishusens korridorer de senaste 22 åren. Nu går han snart i pension.

Göran Bjerhem - polispastor - tittar in i kameran och lutar sig mot ett räcke

Text & foto: Agneta Slonawski, Brännö reportagebyrå

Det hela började i Rambergskyrkan för snart trettio år sedan. Han kom till Hisingen som pastor och har blivit både kyrkan och ön trogen genom åren. Scoutföreningen, som tillhör samfundet Equmeniakyrkan, ligger på cykelavstånd. Där är han fortfarande aktiv, som ledare.

Pastor, polisprat och pensionär är tre ord som ligger nära Göran Bjerhem. Ett idogt fotarbete i poliskorridorer har lett till samtal i fokus. Nu går han snart i pension. Och får mer tid över till rollen som scout. Han säger själv att har inte kan ge några tips, bara lite luft i systemet. Göran är pastor som är utlånad av kyrkan och har haft mellan fem och 15 samtal i veckan hos polisen de senaste 20 åren.

Man kan säga att jag gled in på ett bananskal på den här banan i sena tonåren. Men efter en religiös upplevelse banan var det som att alla bitar i pusslet passade in. Att vara kristen för mig är att göra saker tillsammans med andra, att dela vardagslivet med folk, förklarar han.

När Göran Bjerhem flyttade till Hisingen 1993 och började jobba i Rambergskyrkan, så valde han att bo nära sin arbetsplats. Han började med att gå runt och besöka socialkontor och polis för att presentera sig. Efter det åkte han med polisen för att sätta sig in i deras arbete.             

Det var en viktig tid som innebar att jag kunde skapa mig egna bilder av polisernas jobb och förstå kulturen. Det är något som jag haft mycket nytta av senare, i samtalen, förklarar Göran Bjerhem som under åren i Göteborg, varit både skolpräst på Polhemsgymnasiet och företagspräst vid Volvo Penta.

En avgörande punkt som samtalspartner till poliser var Backabranden. Han blev tillfrågad om han kunde komma in till polishuset och stadens sjukhus, för att finnas till hands som samtalspartner. Svaret blev nej, eftersom han valde att gå ner till närmsta polisstation – i Kvillebäcken. Just för att finnas till hands för de anställda.

I början tittade alla konstigt på mig och var tveksamma, men chefen förklarade att jag var där för att hjälpa till med samtal efter nattens händelser. Det är viktigt att synas så de kan läsa av mig och möta blicken, förklarar Göran Bjerhem.

Sedan dess har det blivit många turer i korridorerna i olika polishus med inställningen: ”Jag är här nu!” Det har lett till enskilda samtal, men även handledning av grupper inom polisen. Ämnena kan handla om allt från rädsla för Covid-19, att bli smittad vid gripanden, till att någon i ens egen familj har blivit drabbad. Eller att egna trauman kommer upp efter olika arbetsinsatser. Oavsett om det handlar om skjutningar eller andra våldsamma händelser.

Jag upplever att polisen får klä skott för olika saker. Saker som ibland syns i media och som man inte kan prata om hemma vid frukostbordet. Det kan dels ge känslan av en orättvis bild, men det ger också en kollektiv sorg, förklarar Göran Bjerhem.

Han går alltid klädd i sin grå prästskjorta. Det är praktiskt för båda parter. Men själva samtalen sker alltid i en lokal utanför polishuset.

Man skall kunna komma och gå som en privatperson, inte som polis, förklarar Göran Bjerhem och tillägger att han själv har både tystnadsrätt och tystnadsplikt.

Vilket i sin tur betyder att utredare inte får fråga honom om vad som sagts i samtalet eller att han själv får prata om det som sagts, när han gått i pension. Göran Bjerhem avslutar snart sin tid som pastor och samtalspartner inom polisen.

Det blir tufft att säga adjö till alla. Jag har många djupa relationer hos polisen. Jag skall skriva ett inlägg ett på intranätet och tacka för alla år, säger Göran Bjerhem som tycker att hans stora styrka är förmågan att lyssna – längre. Det vill säga även om han tror att han vet, så lämnar han det inte där, utan fortsätter att lyssna.