IPCA 25 år

Observera

Denna text publicerades första gången den 25 augusti, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

Grattis IPCA, som idag avslutar sin konferens genom att fira 25 års jubileum. IPCA är återigen en av alla dessa förkortningar där man som oinvigd kan ägna en bra stund åt att gissa. När man väl förstått ungefär vad det innebär, så ska man försöka komma ihåg vad det exakt står för, vilket jag gör just nu, men som tur är finns information att hämta, bl a på nätet; IPCA står för Internationell Prison Chaplain Association worldwide, och är ett nätverk för fängelsesjälavårdare från hela världen och alla kristna trossamfund. De senaste dagarna har Sverige varit värd för IPCA:s konferens som äger rum vart femte år, denna gång med tema ”Forgotten people”. I går var jag med på en ekumenisk gudstjänst och har, liksom vid invigningstillfället, då jag också var med, upplevt glädjen över att umgås med människor som står mitt i ett engagerande arbete. Det märks att det är mycket ”hands on”, mycket verkstad och lite snack, om man säger så. En glädje i arbetet och en medvetenhet om att det är ett av kyrkans mycket viktiga arbete vi samlas kring. I går predikade avgående ordförande Birgitta Winberg, över Hebreerbrevet 13:3: ”Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.” Som ny svensk delegat i IPCAs styrelse finns baptistpastor Doris Bernhardsson, jag fick vara med och lägga händerna på henne tillsammans med Stockholms katolska stifts biskop under tiden hela församlingen sjöng tillsammans med i Ortodox förbönssång. Strax därefter bidrog en delegat genom att profetera. Den ekumeniska bredden var påtaglig, liksom Guds Andes närvaro.
Gud välsigne våra församlingars utsända i fängelser och häkten!

Gud välsigne var och en som vill leva som Kristus – bland de som är minst och mest bortglömda.

Per Westblom, ur Baptistbloggen