Jesus – bra för alla
Publicerat 12 augusti, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 12 augusti, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Nyss tillbakakommen från en skön semester och taggad att börja arbeta läser jag ett brev från Neville Callam, generalsekreterare för baptisternas världsallians, BWA. Temat är evangelisation och särskilda satsningar för fransktalande människor. Callam framhåller att det finns en stark överlåtelse till missionsbefallningen inom baptismen, med betoning på att människor ska komma till tro. Är den överlåtelsen lika stark i vår kyrka? Jag vänder mig som jag brukar först till Teologisk grund, varur jag rycker några citat:
- Framträdande drag i Equmeniakyrkans arv är betoningen av den personliga avgörelsen för Kristus
- Genom församlingen kallar Jesus människor till omvändelse och tro.
- Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre samt är döpt
Teologisk grund är inte en heltäckande teologi utan handlar framför allt om församlingen. Men citaten ovan visar ändå att församlingens liv bygger på att enskilda människor kommer till tro på Kristus eller omvänder sig för att relatera till dokumentets ordval. Spelar det någon roll vilka ord vi använder i detta sammanhang? För den som vuxit upp i ett kristet hem och upplevt tron på Gud och Jesus som naturliga så länge de kan minnas är ”omvändelse” inte så lätt att identifiera sig med. Även ”pånyttfödelse” kan vara ett svårt ord; när skedde det? När jag döptes (som spädbarn eller tonåring)? När jag öppet bejakade min tro och vilja att följa Jesus? Inte ens ”komma till tro” är relevant för den som alltid trott. Men för andra är detta ord som stämmer väldigt väl med erfarenheten. NT använder flera olika ord och då är det väl också rimligt att vi gör det.
Det viktiga är förstås inte hur det började utan att jag idag följer Jesus Kristus. Men bakom en sådan inriktning ligger ofta någon form av beslut och erfarenhet. Jag tror personligen att vi behöver erbjuda platser där jag får förtydliga min tro och överlåtelse, i ord och handling. Det kan se olika ut beroende på hur min väg till tro har varit, men att få säga högt till någon: ”Jag tror på Jesus och vill följa honom” gör den inre övertygelsen verklig, på ett helt annat sätt än om jag bara tänker den. Tror jag.
Församlingens liv bygger på att enskilda människor kommer till tro, skrev jag tidigare. I praktiken är det en förutsättning för allt vi gör. Evangelisation är därför något mycket avgörande och betydelsefullt, för att det ska bli något församlingsarbete för fred, rättvisa och klimat. Men jag tror också att det är något avgörande för den enskilda människan. I materialet Färdväg har jag formulerat det så att ”Jesus Kristus är bra för alla människor”. Jaha, ”bra”, är det allt? Nej, det är inte allt, jag kan säga mycket mer om Jesu betydelse för människor, men det räcker faktiskt rätt långt och är dessutom ett påstående som jag tror att kyrkan kan samlas omkring. Och det som är bra för alla bör vi inte undanhålla någon?
