Julevangeliet

Jag befinner mig, liksom du kära läsare i julveckan några dagar före högtiden vi firar till minne av Jesus födelse. Jag har redan nu lite tjuvläst i bibeltexterna som vi kallar för julevangeliet. Jag blir som vid varje läsning av denna berättelse, berörd då jag ser hur Gud stiger ner ur sin upphöjdhet och oåtkomlighet för att bli en människa som vi, för att dela våra livsvillkor, för att vandra på våra dammiga vägar, för att få skavsår som vi av livet. Hur Gud helt utlämnar sig åt människorna då han låter sig födas in i världen som ett värnlöst barn. Ta hand om mig! Relatera till mig! Kärlek, kärlek och återigen kärlek! Det som kanske berör mig mest just idag i julens evangelium är ”att det inte fanns plats för dem i härberget”.
Jag befinner mig också just nu 80 mil söder om ekvatorn i Demokratiska Republiken Kongo, på en plats som heter Kimpese, mitt på den huvudgata i stan som kallas ”le parking”. Denna plats är om någon en häxkittel. Här kokar det av allt sorts liv. 40 grader varmt, stora lastbilskaravaner drar förbi, mycket avgaser, dieselångor, dammolnen, ljudet från högljudda människor som bedriver sin kommers från hundratals små stånd som trängs längs gatan och nästan faller ner i de överfulla avloppsdikena. Poliser som blåser i sina visselpipor, bussresenärer som stannat till för att köpa vatten och manioklimpor för fortsatt färd. Mitt i denna röra finns också barnen. De övergivna och från sina familjer utsparkade barnen, pojkarna, problemungarna som bara drar omkring, som söker efter något att äta, som utnyttjas av vuxna som försäljare av vatten, som försäljare av bröd, som bärare av alltför tunga bördor, som ofta luras på sin rättmätiga lön vid dagens slut, som inte har någonstans att sova när natten kommer och då nattlivet tar över på en stor lastbilsparkering i Centralafrika, högljudd musik från alla barerna, de prostituerad som kommer fram ur mörkret mot gatlyktornas ljus som nattens fjärilar. Här lever barnen för vilka inte finns någon skyddad sovplats, ingen plats i något härbärge.
Men här finns också Pastor Emy Miantezila och hans vänner i frivilligorganisationen APEDEM. Efter de 17 år som Emy ägnat åt att översätta bibeln från grundspråken till modern kikongo arbetar han nu i det närmaste som volontär för att ge stöd åt de utlämnade barnen i Kimpese. Detta är också ett översättningsarbete. Guds kärlek visad i praktisk handling¬. För att försörja sig stiger han upp varje morgon klockan tre för att baka de goda bröd som han sedan säljer. Sin dagtid ger han åt arbetet med barnen, för dem som det inte finns någon annan plats. Barnen möts med värme och respekt, får social omvårdnad och möjlighet till skolgång och praktisk utbildning.
Under några år har inte mindre än i det närmaste 500 pojkar gått igenom verksamheten och fått möjlighet att kunna ta ansvar för sina egna liv. Detta är julevangelium för mig denna vecka!

• Dela