Karener, Noas ark och själavård i Thailand
Publicerat 13 juni, 2010
Observera
Denna text publicerades första gången den 13 juni, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Ett femtiotal personer – unga och gamla – har samlats i kapellet. Klockan är 9 på morgonen och solen lyser in genom dörröppningen och skiner på dessa Pwokarener som samlats för bibelstudium på sitt eget språk. Vi är i byn Klongpää – en by uppe bland bergen mellan Chiang Mai och Mae Sariang. Tidigare i år döptes 40 personer och ytterligare 30 står på tillväxt. De flesta kan inte läsa eller skriva. Dessutom finns det mycket lite skrivet på Pwokarenspråket. Det är Sgawkarenernas språk som dominerar i Karensamfundet. Nya Testamentet finns på pwo, men används bara i vissa områden. Man har satt igång en översättning av Gamla Testamentet.
Kang, en 25-årig kvinna som gör sin praktik som pastorselev i byn, berättar, upprepar och engagerar de 50 personerna att lära sig berättelserna om Noa och arken och om Abraham. Det är första gången de får höra dessa fascinerade berättelser. Otto Ernvik har varit med och tagit fram detta undervisningsmaterial om Bibelns berättelser för analfabeter. Kang tillämpar detta nu och det är ett stort engagemang bland deltagarna. Det bygger på att lära sig berättelserna utantill.
Tidigare i veckan fick jag vara med Ulrika Ernvik när hon hade ett seminarium för karenkvinnor från hela Karenkyrkans område. Seminariet handlade om själavård och hur kvinnorna skulle kunna hjälpa andra i byn att berätta om sina liv och problem och hur de skulle kunna hjälpa dem utan att döma. Även här är engagemanget stort med diskussioner och frågor och det syns att de hela tiden får idéer som de kommer att omsätta i praktiken.
Nu har jag kommit hem efter en treveckors resa i Burma och Thailand. Jag har blivit fascinerad av karenerna och deras stolthet över sin kultur och deras vilja att utvecklas vidare. Jag är också mycket stolt och glad över våra missionärer Otto och Ulrika Ernvik och deras förmåga att sätta sig in i karenernas kultur och tänkande och hur de på ett konstruktivt sätt hjälper karenerna att växa i både tro och kunskap.
