Konkret kyrka

”Det intressanta med Bibeln är att den är så konkret.” Någon gång har jag väl tänkt att jag ska ta tag i Knausgårds Min Kamp, men det har fått vara tills vidare. Eller tills nu ska jag väl säga för orden om bibelns konkretion väckte intresset på nytt.

”Det finns nästan ingenting abstrakt i den, allt berättas genom handling, genom kropp, kött och blod. Även Gud tar ju fysisk gestalt.” Citaten kommer från DN:s artikel om Knausgård i helgen och jag kan inte låta bli att tänka vidare. Konkret bibel, konkret kyrka. Det känns uppmuntrande att läsa, tänka. Men så kommer eftertanken om vad det innebär att försöka vara konkret i en pandemi. Nedstängda kyrkor, begränsat antal som får mötas och helst ska man sitta på sin kammare och följa livet som förmedlas genom nätet på en dataskärm. Minst lika mycket abstraktion som konkretion tänker jag. Kyrkan har blivit mindre konkret. Samtidigt hör jag om en ökad diakonal medvetenhet i Equmeniakyrkan, församlingar som visar större omsorg om de ensamma och säkert stavar på att inte bara vara ordets hörare utan också dess görare (Jak 1:22).

Året 2020 var mycket annorlunda för oss med starkt begränsade möjligheter att vara konkret kyrka. Samtidigt har pandemin väckt frågor och lett till nya möjligheter. Nya sätt att vara kyrka. Låt oss ta till vara det när vi nu förhoppningsvis börjar ana ljuset i tunneln. Låt oss läsa om en konkret tro i bibeln och hur detta kan omsättas i en konkret kyrka. Och ja – jag köpte tillslut min första Knausgård.

Anders Jonåker