Kreativa uttryck på Vinterkonferensen.
Publicerat 30 januari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 30 januari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Marta Vassegård bloggar om Vinterkonferensen:
Två av kvällsaktiviteterna under Vinterkonferensen i Sunne hade namnet Equmenias hörna. På måndagskvällen var temat hälsa och onsdagens tema var kreativitet.
Kvällen om kreativitet började med mingel och de som kom blev bjudna på en liten skål med glass. Equmenias ordförande Joakim Lundqvist hälsade välkommen och berättade om hur han hittat utlopp för sin kreativitet genom renovering och inredning. Därefter intervjuades Rebecca Miana Crosson som jobbar som kommunikatör på Equmenia, Magnus Sternegård som är barn och ungdomskoordinator och jag, Marta Vassegård som är koordinator för kreativa uttryck. Magnus berättade om hur han jobbat med Stage Kids som var ett sång- och musikprojekt med barn i Saronkyrkan i Göteborg. Rebecca pratade om sitt examensarbete i fotografi där hon tolkat tro genom fotografi och jag nämnde några av mina tankar kring varför man ska dansa i kyrkan.
För mig är dansen ett starkt uttryck och jag har själv gjort andliga upplevelser, både när jag själv dansat och också när jag sett andra röra sig eller dansa. Det står på flera ställen i bibeln beskrivet att vi ska prisa Gud med dans och dans ger oss en möjlighet att ”koppla upp” oss till Gud. Religion och andlighet kan inte enbart handla om intellektuell förståelse, utan den behöver rymma uttrycksformer som kan ge en andlig upplevelse eller erfarenhet som känns i kroppen. Dansen hör till mänslighetens äldsta medel att närma sig det gudomliga har Bengt Häger sagt, som är svensk dansare, koreograf och numer också chef på Dansmuseet i Stockholm. Detta är något vi bör ta vara på. Att dansa i kyrkan kan för många upplevas som något nytt påhitt, men så är det inte. Går man långt tillbaka i tiden var nästan all dans av religiöst ursprung. Under medeltiden visade man så kallade mysteriespel i kyrkorna, på torgen och andra offentliga platser. Där spelade man upp berättelser ur bibeln med teater och dans.
Kroppsspråket är vårt första språk och det lilla barnet rör sig ofta helt naturligt och självklart till musik. Man kan uttrycka det man inte kan säga med ord med sin kropp. Dansen kan vara en befrielse från ord där tolkningen lämnas öppen. Med dansens positiva fysiska effekter, de frigörande egenskaperna och med förmågan att skapa gemenskap är dansen ett ypperligt redskap för kyrkan, både i gudstjänst sammanhang och i själavård. Bland alla krav på prestation är det viktigt med tid och rum för en kravlös, lustfylld aktivitet!
John och Carina Persson från Kristinehamn visade tillsammans upp en dramatisering av Psalm 139. Carina berättade sedan om hennes och Johns långa erfarenhet att jobba med dans och drama själva och tillsammans med ungdomar i Broängskyrkan i Kristinehamn.
Som avslutning på Equmenias hörna provade vi på ”Danceoke”. Alla stolar sköts åt sidan och golvet var fritt. Vi tittade på en dansvideo på storskärm och härmade och följde med efter bästa förmåga!
