Livet. Underbart och skört

”De där bilderna från Parkens fotbollsplan i Köpenhamn kommer vi som såg dem också ha som en evig påminnelse om vad livet är. Ett skört tillstånd.” 

Det är juni. Det är försommar, livet är lättare, vackrare. Restriktionerna kan sakta släppas. Vi får vara fler i kyrkorna. Fler på fotbollsarenorna. Men precis när vi vågar ge utlopp för glädjen, påminns vi också om livets skörbarhet. Sportjournalisten Johan Esk sätter ord på detta i sin text i Dagens Nyheter, https://www.dn.se/sport/johan-esk-bilderna-var-lika-odramatiska-som-fruktansvarda/ bara några timmar efter det att Christian Eriksen fallit ihop på fotbollsplanen med hjärtstopp i Fotbolls-EMs inledningsmatch. Jag har delat flera berättelser från olika sammanhang i vår kyrka sista veckorna som på sina sätt påmint om detta. Det vackra och det sköra. Mitt i vår nyorienteringsfas, när vi söker vad och hur vi öppnar upp. Esk fortsätter ” Pandemin har nått den fas att man mer och mer kan diskutera hur världen kommer att ändras och vad vi kommer att ta med oss. Förhoppningsvis tar vi med oss hur underbart och sårbart livet är. Förhoppningsvis orkar vi uppskatta det stora i det lilla.” 

Det är så mycket som känns spännande och livgivande i olika ändar av vår region av Equmeniakyrkan. Processer som vi inte vet var de landar ännu, men där kreativiteten och framtidsdrömmarna spirar. På Gotland förs samtal om att eventuellt fördjupa samverkan mellan församlingarna i någon form av Växtpool. Tillsammans med Sociala Missionen planerar vi för en regiondag i oktober då vi ska få dela hoppfulla berättelser från församlingars diakonala liv. Tillsammans med församlingen i Hallunda planerar vi att starta pionjärscout, inspirerade av projektet i Lövgärdet, Göteborg. Ett antal församlingar fördjupar sitt engagemang för klimatfrågor med hjälp av varandra i nätverket Grön Kyrka. I höst startar flera församlingar samtalsgrupper efter att ha utbildats i Roder – samtal om livet. Församlingar välkomnar varsamt och varmt tillbaka till mötesplatser som fått skötas på distans senaste året. I samverkan med Enskilda Högskolan kommer vi starta forskning för att hitta verktyg att stötta församlingar i mångfaldskontexter. 

Jag kan bli nästan lyckorusig när jag går in och ut ur de digitala rum där allt detta planeras och delas. Men påmind om livet sårbarhet ställer jag mig också frågan om det är verkligt och viktigt på riktigt, det vi gör. När vi nu vet hur skört livet är, är det inte osmakligt att lansera käcka idéer? 

Nej, vi får aldrig låta det vi strävar efter stanna vid att vara käcka idéer och glättiga koncept. Vi siktar inte mot glittriga framgångsberättelser. Vi möts, planerar och följer vår kreativitet och längtan för att vi än mer vill vara en kyrka för hela livet. För det underbara livet. För det sköra livet. Vår tro håller för det. Än en gång har vi blivit påminda om att det är detta vi är kallade till att vara: en gemenskap som rymmer hela livet. Kyrkan finns för alla oss som upptäcker både hur underbart och hur sårbart livet är. Vår tro vill hjälpa oss uppskatta det stora i det lilla – för att använda Esks ord. Och vi vill gärna bjuda in fler till detta. 

/Jenny Dobers