Möjligheter, mod och öppenhet

Den här hösten tror jag aldrig vi kommer att glömma. Kanske av flera anledningar, men jag tänker särskilt på den stora flyktingström som vi mött. Den största sedan 2:a  andra världskriget.

Bilden på den treårige Alan Kurdis kropp som sköljdes upp på en strand i Turkiet, spreds snabbt över hela världen via sociala medier och blev en symbol för flyktingkatastrofen runt Medelhavet. Bilden följdes av en debatt om det var etiskt försvarbart att utelämna ett litet barn, ett offer, på det här sättet. Samtidigt förändrade bilden på Alan snabbt människors syn och attityder men framför allt blev bilden början på ett engagemang för att hjälpa människor på flykt.

Det har varit fantastiskt att se hur Equmeniakyrkans församlingar så snabbt agerat genom att exempelvis öppna kyrkor och gårdar, mobilisera volontärer, starta klädinsamlingar, ordna tillfälliga boenden, ge rådgivning, språkundervisning, tolkning och mycket mera!

Flera av höstens händelser, som flyktingströmmen till Sverige men också terrorattentaten i Paris, har förändrat vårt samhälle. Vi står inför en ny tid och ett nytt samhälle.

Visst är det en utmaning att ta emot så många människor, att stå upp för ett öppet samhälle där varje människa är respekterad och bemött med värdighet men jag har stor tilltro till den kraft som finns i vårt samhälle.

Just nu behöver vi inte flera människor som i ord och skrift målar mörka bilder och talar om kris och nödvändigheten av att begränsa, att stänga gränser, kontrollera pass och att strama åt vår öppna flyktingpolitik.

Jag är fast övertygad om att det vi nu behöver är mod att stå upp för varje människas rätt till ett värdigt liv. Vi behöver bli fler som modigt talar och målar bilder som inger hopp och tro! Låt oss tala om möjligheter istället för begränsningar.

Tänk om vi som kyrka och enskilda medlemmar kan vara just de som ser möjligheter. Ja det som ser och möter människor, inte som siffror eller staplar i ett diagram, utan som medmänniskor. Guds avbilder med samma rätt till ett värdigt liv som du och jag.

Min förhoppning är att vi med stort mod och övertygelse står upp för öppenhet. Och att vi talar om världen som en mänsklighet, en kropp, där vi som människor utgör olika delar och men ändå hör ihop. I Guds värld finns inga gränser. I Guds värld finns det rum för alla!

Inga Johansson
samordnare för kyrka-samhälle

Bön

Gud, du som är kärlekens källa,
gör oss till fredsstiftare,
beredda att kalla människor vänner
snarare än främlingar,
beredda att känna förtröstan
snarare är misströstan,
beredda att älska snarare än att hata
beredda att tjäna snarare än att bli betjänade,
beredda att tända ljus
snarare än att förbanna mörkret.
Gud, du som är ljus – kom med ditt ljus, tänd hoppets låga in i vårt liv och vår värld.
Amen

• Dela