Överraskande förväntad

Förmiddagen bjuder på några solstrålar reflekterade i frost, mina sinnen väcks. Vid lunchtid vaknar senfärdigt insikten om att vintersolståndet redan passerats. Dagen idag är längre än den igår. Kanske kan detta något förklara varför jag får den udda idén att inleda min julhälsning med ett sommarminne?

Jag och min familj tillbringar våra somrar i skärgården, på en ö utan fast förbindelse till fastlandet. Där hör det till charmen att möta besökande gäster vid Waxholmsbryggan. De där minuternas väntan på Waxholmsbåten är alltid förknippade med förväntan. En sommar för några år sedan var det ändå med extra stor spänning vi ställde oss på bryggan när vi väntade våra gäster. Men, varje gång Waxholmsbåten dök upp bakom udden kunde man höra en besvikelsens utandning gå genom familjen. Näe, inte idag heller… Detta trots att havet var lika bedårande som vanligt, båten precis i rätt tid och alla gästerna med ombord. Vad mer kunde vi önska?

Jo, det var nämligen så här: Någon gång mitt i sommaren, när vi sökte båttider mellan fastlandet och vår brygga, utlovade SL:s app att ”trafiken på denna linje kan komma att ersättas av buss”. Det är den enkla förklaringen till vår somriga besvikelse. Trots att vi talade om för varandra att; det kan inte stämma, det går inte, bussar kan inte färdas på vatten – kunde vi ändå inte sluta hoppas att vi nästa gång faktiskt skulle få se båten ersatt av buss. Det hade ju varit så enastående med en buss på vattnet!

Det här sommarminnet gjorde sig påmint för mig vid första advent i år. Berättelserna om hur Jesus red in i Jerusalem, till folkets jubel, vibrerar av förväntan. Förväntan att något storslaget ska ske. Att Jesus ska rädda. Ställa till rätta. Befria. Men historien om Jesus segertåg utvecklas inte vidare i utstakad riktning. Jublet eskalerar inte. Förväntansnivån störtdyker. Jesus dör.

Det blev inte som man hoppats. Det blev bättre. Gud gjorde inte som vi beställt. Gud fann andra vägar – som bar inte bara genom ljus utan också i mörkret. Jesus visade inte upp styrka på det sätt vi hade tänkt oss. Istället blev han sårbar, människa, och ”tog sin boning bland oss”.

Förvänta dig gärna att Jesus kommer extraordinärt. Men bli inte förvånad om han kommer för att beröra ditt liv och vår värld på ett väldigt enkelt, vardagligt vis. Som ett nyfött barn. Eller för att återanvända mitt sommarminne: det kan hända att Jesus inte kommer i en buss över vattnet – utan med en alldeles vanlig Waxholmsbåt. Det kan också vara så att han redan är här. Nu. Hos dig. I vår värld. Och att han kom alldeles tyst i en helt fossilfri liten roddbåt.

Jenny Dobers, regional kyrkoledare