Jag vet inte vilka tankar domsöndagen väcker hos dig. Rädsla? Förväntan? Oro? Inget särskilt?
Det finns ett allvar och ett ljus över domsöndagen. Detta är den stora dagen av sanning och nåd. I 1 Korinthierbrevet 15 står det: ” Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas. Ty detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet.”
Den dagen ska jordens trasiga plagg som slitits ut, bytas mot nya kläder, evighetens ljusa härliga kläder. Den dagen ska det äntligen bli ett slut för mörkret, våldet, egoismen, krigen. Nåd!
Men sanningen då? Gud har skapat oss till sin avbild, vi är myndiga människor med ansvar för våra liv. Vi ska den dagen möta Jesus, domaren, den ende som ser hela sanningen om våra liv. På 1600-talet skrev Lasse Lucidor: ”Domen fruktar jag väl stort, ty jag mycket illa gjort. Men den trösten jag ej glömmer: att min broder Jesus dömer.”
Sanning och nåd.
Sanningen: jag är en syndare och förtjänar domen över mitt liv.
Nåden: se Guds lamm borttager världens synder (Joh 1:29).
Gud älskade världen så att han gav den sin ende son för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom (Joh 3:16–17). Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser och han gav oss detta budskap om försoning (1 Kor 15:19).
Nåd och sanning. Sanning och nåd. Gud är densamme, hans år har inget slut. Vi ska få bo hemma hos Honom och våra barn leva trygga hos Gud.
Redan är du den du en gång ska bli: dömd och benådad, död och uppstånden, älskad och ett med Honom som gjort dig fri (Psalmer och sånger 87).
Skriven av: Britta Bolmenäs
