Jag kommer ganska ofta på mig själv med att oroa mig över världsläget, att se de utmaningar vi står inför när det gäller klimatet eller att dras med in i en negativ nyhetsrapportering om samhällets skuggsidor och bekymmer. Och kanske är det inte så svårt att hamna där. Mycket av dagens nyhetsrapportering fokuserar på det negativa och problematiska och tyvärr lyfts de goda berättelserna sällan fram.
Själv tycker jag om att ta del av samhällsanalyser, poddar och nyheter för att vara uppdaterad med vad som sker. Men jag är smärtsamt medveten om att det påverkar mig, och inte sällan negativt. Det är lätt att tappa modet, känna sig uppgiven och ha svårt att se hoppet. Så även om jag tror att det som kristen är av yttersta vikt att ha ett öra mot samhället och lyssna till vilka frågor som rör sig i människors vardag, behöver vi ha ett sunt förhållningssätt till det. Det är här dagens psaltartext har något att lära oss i att lyfta blicken.
När vi vänder blicken mot världens problem, eller inåt mot vårt eget liv ter sig allt lätt överväldigande. Men när vi lyfter blicken vidgas perspektiven. Det finns ingen större än Gud. Vad som än sker är han fortfarande Herrars herre och den vars hand allting ytterst vilar i. Han är den som ger en ny morgon och en ny dag och som ska torka alla tårar vid tidens slut. Honom får vi fästa vår blick och vårt hopp vid och i den vissheten kan vi få leva. Det perspektivet kan få förnya vår tro, vårt hopp och vår uthållighet i att oavsett omständigheter sprida evangeliets kärlek, mod och hopp vidare till en värld som behöver det.
