Psaltaren 16 – Annandag påsk 

Om det någonsin varit tvära kast för människor, så nog var det tvära kast för Jesu vänner den första påsken. Palmsöndagen: totalt party, med ekande lovsånger längs gatorna! Men därefter skruvas det åt dag för dag under veckan som följer. Redan på torsdagen vräks hela verkligheten, hela tryggheten, omkull: Jesus låter sig fängslas. Förhörs. Misshandlas. Förnedras. Naken spikas mästaren fast på ett kors. Inga änglar griper in. Gud dör. Allt är förlorat. Allt blev fel. Jesu[EN1]  vänner skäms. De har satsat sina liv på en förlorare. Söndag morgon: pow! Jesus tvingar makten ur dödens grepp. Inifrån graven spränger han döden. Genom låsta dörrar kommer han till sina vänner som svikit, övergett, förnekat. Frid, säger Jesus. Så andas han på dem och sänder dem att fortsätta det han påbörjat.

Har det någonsin varit tvära kast för människor så var det sannerligen det under den veckan. Kanske är det tvära kast i ditt liv också. Kanske har även du blivit drabbad av det som inte får hända, det som inte kan hända. Oönskade besked av läkaren. Ensamhet som inte gick över. Besvikelser och förluster. Kärlek som inte räckte till. Själens mörker och oro. 

Men också för dig har Jesus sprängt döden. Också för dig har Guds ljus besegrat mörkret. Kanske verkar det inte så. Kanske ser du det inte än. Men Psaltarens ord är sanning och nåd. Detta är sant: även  du har alltid Herren inför dig. Fastän Gud står vid din sida kan allt vackla runt dig, men du behöver inte vackla och falla. Gud ska inte lämna dig åt dödsriket. Han ska ta din hand och leda dig ur döden in i det eviga livet.

Oavsett hur ljust eller becksvart ditt liv är: låt Jesus visa dig vägen till liv. Pröva att tillåta dig att släppa in den glädjens fullhet som finns hos Gud och som längtar att få sippra in också i dig idag.

Britta Bolmenäs

Skriven av: Britta Bolmenäs