Sånger har vingar
Publicerat 24 februari, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 24 februari, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
För några år sedan var jag på kursgården Kuvarp utanför Ulricehamn. Varje år bjuder vi in alla Brukssångers sångskrivare till en långhelg då vi skriver, prövar, ändrar och förbättrar våra nya sånger. En härligt kreativ och vilsam miljö. Ofta brukar jag få ett knippe fina texter från Linda Claremar, numera pastor i Knivsta, och så var det också den här novemberhelgen. Det resulterade bland annat i en liten kortsång på 8 takter i Taizé eller Ionastuk med titeln ”Var ett ljus i mitt mörker”. Året efter gick den med Brukssångers utskick och fick så att säja vingar.
Jag tänker att det är lite som när en fågel flyger ur boet, man vet inte riktigt vart den landar, i vilket samanhang, och vad den får uppleva. Kanske den återvänder och passerar boet, kanske inte.
Vissa fåglar har ju en ring runt benet, som inte skall hindra dem att flyga fritt. Men som gör att den som ser fågeln kan skicka en hälsning till något annat ställe den passerat. Just en sång har ju också med sig en slags ringmärkning som kan bli upphov till en hälsning tillbaka till boet.
Härom veckan fick jag plötsligt just en sån liten hälsning från ”Var ett ljus” ute på vift i världen. Den hade mellanlandat hos en kyrkomusiker i Småland som ville ha den till sin kör på Kyndelsmässodagen.
En medlem i kören, som skulle framföra sången, drabbas plötsligt av en stor och svår sorg, som också hela kören blir berörd av. Det kan ju bli så på grund av de starka relationer och nära band som ofta finns i en kör.
Nu behövdes en sång som på något sätt kunde ge ord åt den smärta och den bön som behövde bes, och ”Var ett ljus” blev sången för det tillfället. Orden och melodin fick en annan betydelse än på Kyndelsmässodagen och kom till nytta.
Jag blir alldeles tårögd och ödmjuk av berättelsen.
Så kan det ju vara, en sång man är med och skriver i ett sammanhang får betyda något för någon annan i en annan tid på en annan plats. Och jag tänker vidare att så kan det ju vara för oss alla. Vi skapar något eller gör något som vi släpper iväg, och så får det komma till nytta någon annan stans.
Musik skapas ju inte bara av kompositör och textförfattare. Helheten skapas av den som spelar, den som sjunger, sammahanget, och till sist av varje lyssnare som tar till sig helheten och låter den beröra på sitt eget sätt och utifrån där man är både kroppsligt och själsligt.
Sånger är fantastiska, spännande och på sätt och vis lite levande väsen när de flyger runt och landar i olika sammanhang.
När du nästa gång sjunger en sång i din kör, församling eller med vänner, tänk på att du är del i helheten som skapar musiken.
Och bland de som lyssnar eller bland de andra du sjunger med, så finns kanske den som just då behöver höra det ni är med och skapar. Kanske en maning till eftertanke, kanske att få skratta och glädjas, kanske en känsla av tröst i en djup sorg och kanske en påminnelse om att det finns ett hopp. Och en Gud som går med oss.
