Sexuellt våld som vapen i konflikter

På Panzisjukhuset i Bukavu har Dr Denis Mukwege, i över 15 år, behandlat kvinnor som utsatts för sexuellt våld av väpnade grupper. I år mottog han Sacharovpriset; ett pris som tilldelas personer som har gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara mänskliga rättigheter.

Observera

Denna text publicerades första gången den 12 december, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

panzi-ward

Equmeniakyrkan är med och driver kampanjen Thursdays in black. En manifestation mot det sexuella och könsbaserade våldet.

Sexuellt våld drabbar kvinnor och män i konflikter kring hela världen. Det är ett billigt och effektivt vapen i krig som får långtgående konsekvenser för hela samhället. Våldtäkt är en massförstörelsestrategi, som ett kemiskt eller biologiskt vapen. Att bli våldtagen är förknippat med stor skam, stigmatisering och skuld, och att bli utsatt för sexuellt våld och tvångsgraviditet tillhör de värsta formerna av tortyr.

På Panzisjukhuset i Bukavu har Dr Denis Mukwege, i över 15 år, behandlat kvinnor som utsatts för sexuellt våld av väpnade grupper. I år mottog han Sacharovpriset; ett pris som tilldelas personer som har gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara mänskliga rättigheter.

Med anledning av prisutdelningen hölls för en vecka sedan ett seminarium på Europahuset i Stockholm. Seminariet behandlade mänskliga rättigheter och sexuellt våld som ett vapen i krig och konflikter, och framförallt hur situationen ser ut i Kongo idag.

Filmen ”Kvinnornas krig” följdes av paneldebatt med deltagare från bland annat PMU, Röda korset och Diakoni. Vi möte även representanter för Miljöpartiet och Kristdemokraterna.

Det sexuella våldet har inte bara en orsak. Det kan vara ett uttryck för frustrationen i en väpnad grupp, ett meningslöst våld, fungera som ett effektivt vapen, handla om naturtillgångar, vara resultatet av en väpnad konflikt, bristen på sociala strukturer eller behovet av jämställdhet. Och det finns självklart ingen entydig lösning.

Men Maria Eriksson Baaz från Göteborgs universitet sammanfattade det kanske bäst när hon sa att ”oavsett orsaken till våldet måste vi bekämpa det”.

Panelen var dock enig om den roll som samhällsstrukturer och normer spelar. Det är ett samhälle där kvinnan är underordnad och mannen underordnad. Men när vi stödjer kvinnor och barn stödjer vi hela samhället. Många av deltagarna talade om vikten av långsiktiga projekt i området och våldspreventioner med genus- och maktperspektiv.

”Att förändra strukturer tar tid” sa Bo Forberg, generalsekreterare för Diakonia, ”det kräver ett långsiktigt och tragglande arbete.”

Panelen lyfte också det civila samhället och kyrkans roll. ”Förändring är växelverkan” sa Malin Bard. ”Det måste ske både uppifrån och ned. Och civilsamhällets roll i förändringen är grundläggande.”

Dr Mukwege är en man som drivs av de kvinnor han arbetar för, som lyfter fram vikten av att se och bekräfta varandra. För när vi äter tillsammans, när vi dansar tillsammans, när vi rör vid varandra, då ger vi tillbaka ett människovärde.

I filmen ”Kvinnornas krig” säger en kvinna från Bosnien till sina systrar i Kongo att ”Vi kvinnor har makten att förändra saker när vi verkligen bestämmer oss”. Och repliken möts av hurrarop.

Det som driver frågan framåt är hårt arbete och kontakt mellan människor.  Det är panelen enig om. För det här handlar om människor som kämpar.

 

Mer om Equmeniakyrkans arbete mot sexuellt våld kan du läsa om här.
Och om vårt arbete med hälsovård i Kongo här.