”Skola för föräldrar” och utmaningar i Ecuador
Publicerat 4 september, 2015
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 september, 2015. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Gunilla Eliasson åkte till Ecuador som en av Equmeniakyrkans missionsarbetare i våras. Nu har hon varit där i 5 månader och har precis skickat sitt andra nyhetsbrev. Här följer ett utdrag ur det:
”Livet här har inte inneburit någon sommarsemester för mig, men däremot en ny fas där det mer och mer börjar bli hemtamt med allt som finns runtomkring.
Det har blivit mer vardag över jobb, kyrka, det sociala livet och fritiden. Mitt hus i Panorama känns mer som ett hem efter att möbler, spis och köksutrustning anlände i början på juni. Det känns tryggt och säkert att bo där jag bor, vilket ger en vila och återhämtning.
…
När det gäller arbetet så fortsätter jag att dela min tid på de båda skolorna. Hembesök, samtal med både barn, tonåringar och föräldrar sker regelbundet nu. Det har också hållits ”skola för föräldrar” då man bjuder in föräldrarna och talar om ett visst tema. Jag har själv haft fem workshops om ”Hur man ger sitt barn en god självkänsla” på Telmo Marquina. Samma tema, men olika föräldrar var gång. Min förhoppning var att kunna skapa dialog och interaktion, vilket jag tycker lyckades. En del föräldrar uttryckte tacksamhet och ville veta när det blir en fortsättning. På skolan i Durán har det också varit ”skola för föräldrar” som arrangerats tillsammans med kyrkan. Teman har varit ”När föräldrarna förlorar auktoriteten över sina barn” och ”Kvalitetstid med barnen”.
…
En bil har jag fått till mitt förfogande, vilket underlättar när det gäller att handla, hämta folk på flygplatsen eller vad det nu kan vara. Jag har vågat mig ut i vansinnestrafiken i stan, men kör med andan i halsen bland taxibilar, motorcyklar, bussar samt fotgängare som får för sig att korsa gatan precis där man ska köra… Att försöka bortse från alla regler jag lärt mig i Sverige är nog den främsta regeln här i trafiken om man ska komma någon vart.
…
Hela tiden kommer nya utmaningar då jag får testa att göra saker som jag aldrig gjort förut och det handlar om allt från att göra chifles= bananchips, hitta vägen utan GPS eller vägskyltar till att fungera som äktenskapsrådgivare när föräldrar vill prata eller att ha en minipredikan på spanska. Oftast är det inspirerande och gör att jag växer, men ibland kan det också vara utmattande och tröttande. Tacksamhet till Gud finns för att jag får vara här och lära mig allt detta och jag är även tacksam för att jag fått en så bra ingång i arbetet, kyrkan och samhället.”
Vill ni läsa hela nyhetsbrevet, gå till denna sida.
Ta gärna med Gunilla och alla Equmeniakyrkans missionsarbetare/missionärer i era förböner!
/ Ulrika Morazán
Samordnare Latinamerika
