Tro och hopp i förtryckets Burma
Publicerat 4 juni, 2010
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 juni, 2010. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Jag står på buddisternas heligaste plats i Burma – Shwedagonpagoden i Yangon – detta gigantiska tempelområde med en drygt 100 meter hög pagod i mitten. Hela pagoden är klädd i rent guld och många av alla de andra templen på området är inklädda med guld eller guldfärg. Dessutom finns det 3154 guldklockor och 79569 diamanter och ädelstenar som dekoration på byggnaderna.
Ute i staden möts jag däremot av trasiga gator med stora hål och smuts och ständiga elavbrott. Miljön påminner mer om Kinshasa, dit jag ofta reser, än om den stad dit många från Asien reste förr för att studera skönhet och för att shoppa fina varor.
Men det finns även en annan sida – ett underbart och generöst folk med en vilja till att förändra sina liv. I Yangon finns många kristna högskolor och universitet (ovan Sgawkarenbaptisternas universitet). Eftersom staten ofta stänger de statliga universiteten i rädsla för att studenterna skall gör uppror har de kristna universiteten öppnat upp för sekulära utbildningar i språk, datakunskap, management, business mm. Detta gör att det inte är bara kristna ungdomar som nu går på dessa skolor utan en hel del icke kristna burmeser. Bland minoritetsfolken har den kristna tron fått fäste. Varje folkgrupp har t.ex. sitt eget baptistsamfund, men tillsammans hör de till Myanmar Baptist Convention (MBC) med 1,5 miljoner medlemmar. MBC har en stark vision om att plantera minst 200 nya församlingar fram till 2013, något som redan har uppnåtts av enbart karenbaptistsamfundet. De har ett omfattande socialt arbete och det var från baptistkyrkorna i Deltaområdet som den mesta av katastrofhjälpen till Nargisoffren samordnades.
Låt oss be och arbeta för frihet och fred för folken i Burma. När den dagen kommer finns det en stor kader utbildade människor som Gud kan använda för att bygga upp detta sargade land.
Jag och Otto Ernvik besökte Burma förra veckan. Nu är jag i Thailand och nästa blogginlägg kommer att handla om det missionssamarbete vi har här.
