Vägen framåt för Förbundskyrkan i Ecuador

Under fem dagar, onsdag till söndag, var stora delar av Pactokyrkans pastorer och ledare samlade på kyrkans lägergård i Santo Domingo, tre timmar från Quito. Det handlade om den första “Cumbre internacional de liderazgo”, internationell ledarkonferens, med inbjudna talare från Peru, Mexico, Honduras, El Salvador, Guatemala och USA. En av huvudtalarna var Dave Olson, en av ledarna för Evangelical Covenant Churchs effektiva arbete med församlingsplantering, (ECC är en av de snabbast växande samfunden i USA) som tagit med ett team av pastorer från olika delar av USA. Han delade intressanta perspektiv på ledarrollens styrkor och svagheter. De andra talarna bidrog också med för det mesta god undervisning och motiverande appeller, för att få fart på Pactokyrkan och bidra till det höga mål som kyrkan har satt; 100 nya planteringar inom bara några år.

Parallellt med det motiverande och utmanande så lyfts mina tankar kring Pactokyrkans teologiska utveckling, på vilket sätt kyrkan förändras och hur man kan förhålla sig till den pentekostala och neopentekostala explosion som Latinamerika befinner sig i. Några predikningar höll en stil, och en ljudnivå, som återfinns inom karismatiska rörelser, rörelser som ofta drar iväg teologiskt och lägger mer fokus på ledaren än på bibelordet. Varje kyrka förändras över tid, men på vilket sätt kan Pactokyrkan göra det reflekterat och moget, när det mesta av den kyrka som syns i TV och annan media har en tydlig framgångsteologisk touch? Hur kombinerar man det karismatiska, som svårligen kan hindras om man så ville, med Pactokyrkans historiska fokus på helhet i evangeliet, en kyrka som får vara en röst för de svaga och som vill se samhället bli mer rättvist? Jag tror det handlar om att fostra fler och duktigare teologer, men också att lägga mer fokus på kyrkans historia och identitet i undervisning för alla medlemmar. Det sistnämnda sker till viss del genom seminariets distansundervisning, medan det förstnämnda ännu behöver utvecklas. Tankar har sedan länge funnits om ett program med stipendier för master- och doktorsstudier, men vi är inte där ännu.

För oss som utgör Departamento de Comunión; Andrea, vår vän Naomi Swenson från USA och jag, var dessa dagar fulla av arbete, eftersom vår underavdelning “Eventos” höll i allt praktiskt. Trots alltför lite tid till förberedelser gick det mesta fint och vi hittade en balans mellan vår bild av punktlighet och ordning och den latinamerikanska kulturens “mañana, mañana”.

Förbön för familjen Nicolalde Manzano som återvänt till Ecuador efter sex år som missionärer i Spanien.

/Petter Hermansson
Missionär i Förbundskyrkan i Ecuador

• Dela