Den här månaden har vi äntligen startat upp arbetet med församlingsutveckling. Vi har haft samtal med pastorer och ledare, och vi har haft vår första samling i ett av våra pilotprojekt – bibelstudiegruppen i kyrkan i Chaco.
Frågan vi arbetade med var: ”Vad är kyrkan för dig?” Alla fick papper och pennor, och sedan tog kreativiteten vid. Några skrev, några ritade, och samtalet flödade. Efteråt delade flera med sig av sina tankar.
Många svarade: ”Kyrkan är kroppen”, ”Kyrkan är människorna”, ”Kyrkan är Guds plats på jorden”. Men några svar berörde oss särskilt. En man som gått igenom svårigheter sa: ”Kyrkan är som en hand som håller mig, här finns stöd när man som mest behöver det.” En kvinna som nyligen kommit till kyrkan målade en mörk sida och en ljus sida. Hon sa: ”Kyrkan för mig är vägen till ljuset. Förut levde jag i mörkret, men det har jag lämnat bakom mig nu.”
Jag hade misstänkt att vi skulle få olika svar, men att få ta del av rikedomen och höra dessa röster ger oss en djupare förståelse för kyrkans identitet och vad den betyder för olika människor. Det är också spännande att se hur frågan öppnar upp för en djupare förståelse av andra i församlingen och hjälper oss att hitta en gemensam väg framåt. Efteråt har vi hört från olika håll att samtalet fortsatte hemma i familjerna.
Vi arbetade också med kyrkan i Linares, där vi började med en genomgång av organisationen och samhället där kyrkan verkar. Det blev ett intressant samtal där kyrkans styrkor fick lysa igenom. Styrkor som de själva lyfte fram var gemenskapen – trots stora utmaningar – och missionsarvet. De är en församling som sänder personer in i andra sammanhang, och både pastorer och ledare har fått växa upp i kyrkan. När församlingsledningen fick sätta ord på detta var det som att en stolthet växte i rummet.
Jag tror att vi ibland glömmer att som församling stanna upp och reflektera, både över dåtiden, arvet vi bär med oss och framtiden. Det har vi fått göra med två församlingar den senaste månaden.
