Varför Thursdays in black?
Equmeniakyrkan stöttar Kyrkornas Världsråds kampanj ”Thursdays in black” (torsdagar i svart). Här svarar vi på lite frågor om vad, hur och varför.
Publicerat 3 april, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 3 april, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
Equmeniakyrkan stöttar Kyrkornas Världsråds kampanj ”Thursdays in black” (torsdagar i svart). Här svarar vi på lite frågor om vad, hur och varför.
Vad är Thursdays in black?
Initiativet togs av Kyrkornas Världsråd på 1980-talet som en form av fredliga protester mot våldtäkt och våld – i synnerhet det som sker i samband med krig och konflikter. Men kampanjen vill utmana grundorsakerna, som att sätta fokus på attityder som orsakar våldtäkt och våld.Alla ska kunna röra sig fritt i samhället. Ingen ska behöva vara rädd för att utsättas för fysisk eller psykisk misshandel, eller diskriminering som grundar sig på vilket kön eller sexuell läggning man har.Strukturerna finns i alla länder, i alla samhällsklasser. Genom denna kampanj vill vi stötta våra systrar, som bär ärren av våld, osynliga och synliga, i Syrien, Palestina och Israel, Egypten, Demokratiska republiken Kongo, Pakistan och här i Sverige.
Hur genomförs kampanjen här i Sverige?
Varje torsdag klär man sig i svarta kläder. En enkel men symbolisk handling. För att visa att man är en del av en global rörelse. Ju fler vi blir desto tydligare blir protesten. Och fler frågor kommer att ställas om vad Thursdays in black är och vad det står för. Problemet med våld mot kvinnor kan på ett naturligt sätt komma upp till diskussion.Det blir också en påminnelse för den som inte är drabbad, som lever i en mer skyddad miljö, kanske med större jämställdhet, att det finns de som inte har samma trygghet eller självklara skydd. Equmeniakyrkan försöker steg för steg bli tydligare i kampanjen, och få fler att ansluta sig.
Varför deltar Equmeniakyrkan i kampanjen?
”Som kristna är vi kallade att vara salt o ljus (Matt 5 13-14). I ord o handling upprättade Jesus människor. Jesus gick konsekvent kärlekens väg, stod upp för ickevåld och protesterade mot förnedring och förtryck. Berättelsen om den barmhärtige samariern är en berättelse om hur Gud är och hur vi som kristna ska leva (Luk 10: 30-37). Berättelserna om hur Jesus mötte människor, barn, kvinnor, andra folkgrupper – utmanar oss till samma generositet o engagemang. De minsta, de slagna, de förtryckta (Matt 25: 35-40) har en särskild plats i Guds hjärta.
Kyrkan ska vara en röst som tydliggör orättvisor. Som står upp och tydliggör orättfärdighet. Vi är alla en del av samma kropp, och när någon del av den far illa är det allas ansvar att försöka motverka lidande.
I världen finns många orättvisor. En av dem är våldet mot kvinnor, och Equmeniakyrkan vill vara en del av den globala kyrkans arbete för att motverka detta. Vi har partnerkyrkor i länder i konflikt, där våldet mot kvinnor, och barn, är en del av de dagliga säkerhetsriskerna. Vi har ett ansvar att tydligare lyfta och jobba emot detta. Och nya rapporter visar att kvinnor i Sverige utsätts för ett könsbaserat våld. Verbalt och psykiskt.
Här har vi som kyrka ett viktigt uppdrag att motverka de attityder som ligger till grund för detta.
