Advent trots allt

Natten går mot sitt slut och dagen är nära.

Orden överrumplar mig, drabbar mig med garden nere. Jag förväntade mig ingen överraskningseffekt när jag skulle börja läsa texterna inför första advent. Jag trodde nog att jag hade förberett första advent så många gånger att det inte fanns något nytt kvar att upptäcka. Men episteltexten ur Romarbrevet 15 har tidigare gått under min radar.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära.

Vi har ju inte ens nått vintersolståndet ännu? Vaccin sägs vara på gång, men inget är klart. Inte ens epidemiologer eller ministrar kan svara på när vi kommer kunna häva rådande restriktioner. Däremot vet vi säkert att första advent inte kommer kunna firas i fullsatta kyrkor, inte kommer kunna besjungas med mäktig körsång, jag kommer inte få uppmanas Bereda väg för Herren av kända o okända röster i bänkraden framför, bakom och bredvid mig. Sannolikt kommer vi få avstå från många möten med nära och kära i jul. En del av oss har efter Covid19s frammarsch bara saknad och minnen kvar av dem vi brukat möta i jultid.

Natten går mot sitt slut och dagen är nära… låt oss ta på oss ljusets rustning

Jag kan inte förklara orden, jag hade inte kunnat uppfinna dem. Men de bär mig. Utmanar och tröstar. Självklart gäller nu som aldrig – nej – som alltid förr inbjudan och kallelsen att ta emot hoppets gåva, att välja ljuset. Att inte fly verkligheten, men att rusta oss för att möta den. Rusta oss med ljuset.

”Oss”. Tillsammans. Kyrkan blir inte mindre för att dess byggnader inte är fyllda. Kanske kan vi rent av höra advents- och jultidens evangelium på nytt i år, när vi måste lyssna på andra sätt? Kan vi bli mer lyhörda när vi går mot en mer avskalad adventstid? Lyhörda både mot Gud och mot varandra, lyhörda för vad själva kärnuppdraget är för våra kristna gemenskaper?

Natten går mot sitt slut och dagen är nära… ikläd er Herren Jesus Kristus

Ikläd er Herren Jesus Kristus. Han som förkroppsligade friden och rättfärdigheten i både stora folkmassor (som den utmed vägen till Jerusalem, Matt 21) och enskilda möten med fysisk distans (som mötet med Maria efter uppståndelsen, Joh 20).

Natten går mot sitt slut och dagen är nära.

Hosianna – välsignad är han som kommer i Herrens namn!

/Jenny Dobers