”Att bygga vidare på Guds rike” – mitt i livet på Björkö

På Björkö är kyrkan mer än en byggnad – den är en levande del av öns vardag där människor möts genom hela livet. Här, mitt i gemenskapen, vill pastor Emma Rudäng vara en närvarande del av människors liv och bära hopp i en tid som behöver det mer än någonsin.

Det är regnigt och grått när vi åker av färjan på Björkö. Trots att det närmar sig slutet av mars känns vädret som mitten av november. Den kalla höstkänslan släpper dock direkt när vi kliver in i Equmeniakyrkan och möts av ett värmande välkomnande av församlingens pastor, Emma Rudäng.

Kyrkan här är mer än en byggnad. Den är en del av öns puls, en plats där människor möts i vardagen. Precis så som församlingen formulerat i deras vision; ”En kyrka för hela livet där möten med Jesus förvandlar mig, dig, Björkö och världen.”

– Ser du kyrkan som din kyrka – då är det din kyrka. Och gör du inte det, så är du också välkommen, säger Emma.

Församlingen har omkring 75 medlemmar, men betydligt fler på ön har en relation till kyrkan. Inte minst genom konfirmationsarbetet, som församlingen driver tillsammans med Svenska kyrkan.

– 75–90 procent av alla på ön vill konfirmera sig här, så det är ett viktigt arbete för oss. Nu har vi också fått välkomna en före detta konfirmand välkommen som medlem och vi hoppas på fler inom kort.

Även scoutverksamheten är stor och kyrkan är en naturlig samlingsplats för barn och unga. Tillsammans med kommunen  och musikföreningen driver man ett fritidsgårdsprojekt där tonåringar samlas på fredagskvällar – med både ideella krafter och anställd fältarbetare från kommunen på plats.

– Här har vi tid för varandra. Vi säger hej, vi pratar, vi vågar be om hjälp – vi bygger församling tillsammans, säger Emma.

Det var just den typen av gemenskap hon längtade efter när hon kom hit för fjorton år sedan.

– Min längtan var att få vara öns pastor. Nu känner jag de flesta här på ön!

I dag rör sig hennes arbete över hela livets spektrum – från barn i verksamheten till äldre i livets slutskede. Mötena sker i kyrkan, på skolan och ute på ön, ofta mitt i det vardagliga.

– Att få mötas på riktigt och dela livet, det har alltid varit min längtan.

Under flera år efter gymnasietiden brottades hon med sin kallelse, försökte hitta sin riktning och sitt “ja”. Trots att Emma är fjärde generationen av pastorer i hennes familj satt det långt inne och framför allt var det viktigt att få trampa upp sina egna stigar och inte gå i någon annans fotspår.

– Jag behövde tid att säga till Gud att det fick räcka. Men till slut var det som att: det finns inget annat än att bejaka kallelsen.

En erfarenhet som präglat henne djupt är tiden som volontär i Indien, i Equmeniakyrkans systerkyrka Hindustian Covenant Church, som hon fortfarande har en del kontakter med.

– Jag åkte dit för att förändra världen – men insåg att det var jag som blev förändrad.

Närheten på Björkö präglar inte bara hennes arbete, utan också familjelivet. Här går det att cykla mellan möten, vara hemma när barnen kommer från skolan och samtidigt finnas till för andra.

– Närvaron och närheten är en enorm förmån, säger hon.

På frågan vad hon ser för framtiden i en tid där många upplever oro och ensamhet ser hon kyrkans uppdrag som tydligare än någonsin.

– Vi behövs mer än någonsin – som hoppets bärare i den här tiden.

Och kanske är det just i det lilla, nära och vardagliga som det stora händer – i samtal, i möten, i att finnas där.

– Det bästa är att få bygga Guds rike på en plats – tillsammans med andra. Det får vi verkligen göra här.

På Björkö fortsätter livet. Påskförberedelserna i församlingen börjar, färjorna går fram och tillbaka mot fastlandet, vinden rör sig outtröttligt över havet – och mitt i allt detta bärs hoppet vidare. Hoppet från Gud, som delas vidare från människa till människa.

• Dela