Stefanie Sporre – Kaplan på Campus Bromma

”Berätta lite kort om dig själv och vad du jobbar med”

Jag heter Stefanie, kommer ursprungligen från Österrike men har bott i Sverige sedan 2009. Tidigare i livet har jag arbetat både som frilansmusiker och som kundtjänstchef inom e-handelsbranschen. Jag läste pastorsprogrammet på EHS och blev ordinerad till pastor i Equmeniakyrkan hösten 2025, efter ett år i tjänst. Nu är jag kaplan på Campus Bromma. I min roll finns jag tillgänglig för den som vill ha stöd i samtal om andliga och existentiella frågor kring studierna (och livet!). Jag ansvarar också för gudstjänstlivet här och får tillsammans med andra vara med och forma Campus Bromma till en god miljö.

”Varför ville du bli pastor?”

Jag har sedan tidig ålder haft en stark längtan att förmedla hopp och styrka till människor, vare sig det har varit genom min tro eller genom musiken. Dessutom har jag tidigt haft ett stort intresse för bibeltolkning och förkunnelse. Men eftersom jag växte upp inom den romersk-katolska kyrkan, där kvinnor inte kan bli präster, tog det många år för mig att förstå min kallelse till pastor. Vägen dit innebar immigration till Sverige, byte av yrke, konvertering till protestantismen, skilsmässa och mååånga samtal och böner.

Till slut förstod jag att min längtan att förkunna Guds ord och att finnas till stöd för andra människor – att bygga upp och vägleda, i ständig reflektion över livet som det är och Guds nåd som vi får – var det som ledde mig just till pastorsyrket.

För mig är det bästa med mitt jobb att få leva ett liv nära Gud och nära människor – just den kombinationen. Och variationen mellan dagarna. Ibland får man mycket egentid för reflektion, texttolkning och förberedelser. Där finns stillheten. Men sedan är man också mitt i livet, när man möter människor i olika sammanhang: i bruset och glädjen i gudstjänster, samlingar och konserter, men också i stillheten i själavårdssamtalet, i delandet av sorg och bekymmer.

Det som utmanar mig är ofta känslan av att inte räcka till, att vika inför mörkret omkring oss. Då får jag öva mig i att inte kämpa i egen kraft, utan att överlåta mina känslor och min ångest till Gud. Det är han som är källan.

”Vad drömmer du om i framtiden för kyrkan?”

Jag drömmer om en kyrka präglad av enhet, acceptans, frimodighet och kreativitet. Paulus skriver att vi inte ska anpassa oss efter denna världen, utan låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar, så att vi kan avgöra vad som är Guds vilja (Rom 12:2). Samtidigt ser vi – både historiskt och i vår tid – hur svårt det är att vara fullt ut kyrka: i världen, men inte ”av världen”. 

Min längtan är att vi inte ska splittra mer, polarisera mer, förakta mer utan älska mer, söka större förståelse och sammanhållning, stå fasta och stadigt rotade i Kristus och låta honom verka i och genom oss.

Tack Stefanie! Läs mer om Enskilda högskolan Stockholm här, om Bromma Folkhögskola här

Har du utmanats av kallelsen och undrar hur man förstår sig på den? Eller vill du bara veta mer om hur kallelsen och studier går ihop på Equmeniakyrkans skolor? Då är du välkommen att delta i våra Kallelsedagar 21-22 mars på Campus Bromma.

• Dela