Den sjätte dagens spiritualitet

Gud har gett oss rummet och tiden. Det gör att rummet och tiden är bärare av spiritualitet. Rummets spiritualitet gestaltas bland annat i pilgrimsvandringar, att vi flyttar på oss under gudstjänster och under andakter, till exempel genom processioner. När vi öppnar oss för vad rummet gör med oss, till exempel genom att medvetet använda hela gudstjänstrummet när vi firar gudstjänst, berikar det oss.

Förbön med tända värmeljus - Foto Mikael Lindholm

Guds kyrka har alltid levt med tidens speciella spiritualitet. I Johannesevangeliets tjugonde kapitel läser vi om hur lärjungarna samlas igen en vecka efter Jesu uppståndelse (vers 26). Där inleddes kyrkans vana att samlas på söndagar. Söndagen, uppståndelsens och livets speciella dag, har alltid haft en särskild plats i församlingens liv.

Så har kyrkans medvetenhet om tidens spiritualitet utvecklats till dygnets, veckans och årets spiritualitet. Tidegärden och kyrkoåret är två av de rikedomar som kyrkans tradition skänker oss för att vi skall få en större känslighet för hur olika tider påverkar våra andliga liv. Det är genom kyrkoåret som vi får förmånen så här års att leva i fastans tid.

Under kyrkans tidiga period fanns inget kyrkoår, men väl en ”kyrkovecka”. Varje söndag var en påskdag och varje fredag var en långfredag. Jag  tycker att vi i den protestantiska delen av kristenheten har tappat lite av den tidiga kyrkans medvetenhet om veckans spiritualitet.

Att jag har valt att kalla mina veckobetraktelser för fredagstankar har att göra med arbetsveckans slut och att vi går in i en helg. Men det finns också en tanke på att fundera om fredagens, den sjätte dagens, spiritualitet.

Vi tänker oss att den första dagen i Bibelns vecka var en söndag. Det var den första dagen då Gud sa ”Ljus, bli till!”. Och sen kommer skapelsedagarna. På den sjätte dagen, fredagen, skapar Gud människan till sin avbild. På kvällen efteråt blev det sabbat, vilans tid, som pågår från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. På söndag morgon börjar en ny vecka med nya möjligheter. Detta understryks för oss som lever i det nya förbundet med Gud genom att söndagsmorgonen är den tid då vi får budet om att Kristus är uppstånden. Och vi svarar: ”Ja, han är sannerligen uppstånden!”

Men fredagen, den sjätte dagen, i kristen tradition är framförallt korsets dag, dagen då Jesus Kristus led och dog. Ur hans död träder en ny mänsklighet fram. I Kristus blir vi nya skapelser (2 Kor 5:17). Genom Kristi försoningsverk, som fullbordades på Golgata kors (Joh 19:30), öppnas ett frälsningens rum, gudsriket, där vi räddas undan det onda, får syndernas förlåtelse och evigt liv.

Genom dopet blir vi delaktiga i den sjätte dagens drama. Vi döps in i Kristi död och begravning (Rom 6:3-4). Det som hände Jesus då blir en del av berättelsen om våra liv. Vi får komma in i den räddningens ark som befriar oss från all ondska, ja till och med döden (1 Pet 3:20-22).

Den sjätte dagen är skapelsedagen både för hela mänskligheten och för den nya, befriade mänskligheten som har blivit pånyttfödd i Kristus och vi som tar emot det nya livet som Gud vill ge oss i Kristus kan var och en säga med aposteln Paulus att jag lever fast inte längre jag själv. Det är Kristus som lever i mig (Gal 2:19-20).Fredagarna pekar mot framtiden, Fridays for Future. I kristen tradition får detta en innebörd som har svindlande djup. Att vi på fredagar får uppmärksamma de vi behöver avstå ifrån, det som får bli det vi ger upp, det vi offrar om du vill, för en ny framtid, till exempel med avseende på miljö, men även för fred, rättvisa, migrationsfrågor m.m. är så rikt. Vi behöver upptäcka den sjätte dagens spiritualitet. I den finns fantastiska andliga skatter.