”Du är skapad övermåttan undebar”
Publicerat 4 september, 2014
Observera
Denna text publicerades första gången den 4 september, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.
De ljumma vågorna sköljer över mina fötter. Kroppen har format en lagom sittplats på den steniga stranden. Här finns inga sandstränder, men stenarna är lena och behagliga. Min man sätter sig bredvid mig. Leklusten fyller oss, vi börjar leta efter så många olika stenar som möjligt, olika färger, former och storlekar. (En del av stenarna fick följa med oss hem.) Vi börjar spåna kring deras skönhet och olikheter. Varje sten är vacker på sitt sätt. Färgen, formen, ministenar och lite större stenar. De skapar tillsammans en vacker skönhet.
Leken blir snart ett samtal om oss människor. Våra olikheter, skönheter, former och färger. Tankarna går till Davids ord i Psaltaren 139, 1917 års översättning: ”Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.”
Tusentals stenar på en liten strand kan utstråla en ljuvlig skönhet. Du och jag är också en del av den skapelse som formats av Guds händer. Människa, du är unik, du är vacker och evigt önskad av den Gud som skapat dig.
”Minns att du är evigt önskad
sedd och efterlängtad
genomlyst av den tillit som stavas Gud
I kärlekens, förlåtelsens
och den livgivande gemenskapens namn.” Ingmar Johánsson
Noomi Tönnäng
