En betraktelse i påsktid

Publicerat 

Så är påsken här. Varje år på nytt förundras jag över hur nära påskens berättelser är våra liv. Hur livets alla ytterligheter får finnas med. Den mest skärande smärtan, den totalt omtumlande glädjen. Men också tomheten, det som inget är.

Vi får gå genom påsken ett steg i taget. Genom berättelserna om vänskap, svek, ångest, självkritik, död, ensamhet, mod och missmod, tveksamhet, överraskning, kärlek, glädje, liv och hopp. Och upptäcka att berättelserna handlar om oss. Men ännu mer om Gud. Det är det förunderliga – berättelserna om Jesus lidande, död och uppståndelse är så mycket mer än texter. De är en värld att bo i, de är ett liv att leva – tillsammans, med och i Gud.

Det är inte alltid de tycks stämma överens, berättelserna och mitt vardagliga liv. Det är skärtorsdag, Judas sviker, Jesus har ångest – och här skiner solen äntligen o lärkorna får mig känna att jag lever. Det är långfredag, döden är det enda närvarande för Jesus – och jag hittar både vårblommor och påskägg. Det är påskafton och allt är tomhet för lärjungarna – men jag möter vänner och äter gott. Det är påskdag, Jesus lever, det är uppståndelse och hopp, men själv minns jag flickan i flyktinglägret, känner våndan över klimatförändringarna och ångesten ligger på lur. Det är annandag, Jesus visar sig för lärjungarna på väg till Emmaus och livslusten återvänder medan jag besöker en nära anhörig som snart ska dö.

Men det finns en tröst och trygghet i det – hur mitt liv än ser ut just nu så pågår andras liv, i andra skeden. Och genom allt, trots allt, går pulsen: Jesus led för och med oss, Jesus dog för och med oss, Jesus uppstod för och med oss. Gud är där –  i döden och i livet, Jesus ÄR livet! Med den insikten är mitt liv inte längre detsamma. Ångesten är inte ensam, glädjen har ett djup.

En del av oss ska de närmsta dagarna försöka tolka och leda andra genom påskberättelserna. Några ska predika, andra leda söndagsskola. Och vi är fler som så gärna skulle dela med andra det livsförvandlande vi funnit hos Jesus. Men hur ska vi förklara och beskriva detta mysterium?

När Jesus inledde påsken med att äta tillsammans med sina vänner, talade han med dem om makt och position. I Eugene Petersons tolkning av Lukasevangeliet säger Jesus: ”Kungar gillar att göra sig märkvärdiga, och människor med makt tycker om stiliga titlar. Så får det inte vara med er. Den mest erfarne av er ska se sig som en nybörjare, och ledaren ska ha en tjänares roll”. Jesus valde också för egen del att vara hos lärjungarna som en betjäning.

Vi behöver inte förstå allt i evangeliernas berättelser för att kunna dela det. Tvärtom är det bättre att vi kan lyssna än förklara. Att vi snarare är nybörjare än erfarna. Låt oss gå in i påsken i år med den hållningen. Vi behöver inte kunna, orka, förmå. Vi får vara, möta, leva. Vi får slå följe med honom som ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss” (Fil 2:7)

/Jenny Dobers, regional kyrkoledare Region Stockholm