Glimtar från regionen: En närvarande kyrka

En dag för pastorer och diakoner i tjänst för kyrka-samhälle avslutas. Jag berörs av hur mycket en mening eller ett ljus kan uttrycka.

Observera

Denna text publicerades första gången den 7 april, 2014. Den kan därför innehålla information eller ståndpunkter som är inaktuella. Den finns tillgänglig på hemsidan för arkivändamål.

IMG_3741

”Jag tänder ett ljus för en man jag lovat be för.”

”Det här ljuset lyser för den kvinna som vill att jag ber för henne.”

Vi står i ring runt ljushållaren och avrundar dagen för pastorer o diakoner som jobbar på sjukhus, fängelser, högskolor, polisstationer o företag. Det har varit en viktig dag med delande av erfarenheter, samtal om hur vi kan formulera oss kring uppdragen vi har, funderingar kring hur relationen mellan Equmeniakyrkan, enskilda anställda och ekumeniska arbetslag kan stärkas. Nu ska vi be tillsammans. Var och en får tända ett ljus som uttryck för sin bön, den som vill säger något om bönen. Ljus efter ljus tänds för sörjande, sökande, döende, längtande människor som visat en pastor eller diakon förtroende att ta del av sina tankar och känslor. Korta, anonyma, glimtar från vardagen. Jag rörs av den omsorg som visas dessa människor också bortom häktets låsta dörr, sjukhusets patientrum och högskolans studentkorridor.

I takt med att lågorna blir fler växer min tacksamhet för de möten vi som kyrka får göra genom dessa medarbetare. För vad vi får betyda för människor. Och för vad dessa samtal och förtroenden bidrar med till vår kyrka. De väcker oss, formar oss, utmanar oss. De hjälper oss se Jesus själv.