Ett gott och välsignat nytt år önskar vi på Regionkontoret!

Publicerat 

Det här är vi på Region Svealand kontoret

Helen Friberg
är vår egen teolog och hela Svealandsregionens kyrkoledare. Basar över oss alla och vet vad man får, kan och bör göra. Därför händer att hon säger utan krusidull: ”Så kan man väl inte göra?” Läser böcker och arbetar i rasande fart. Dessvärre cyklar hon på samma sätt vilket medför årliga ”nära döden upplevelser”.  Det är därför en välsignad sak med Guds beskydd och helande. För det är ett Guds under varje gång hon kör ikull att hon undkommer med smärre skador som bruten tumme osv. Ingen känner som Helen till alla församlingars situation och funktion. Hon bär tyst deras motgångar i sitt stora hjärta, tackar Gud och gläds när det går bra och en lyckad nyrekrytering är i hamn.
Skånskan och sitt bullrande skratt kan hon, eller kanske vill hon inte dölja. Det hörs över hela Vasakyrkan, ja ibland över hela regionen…

Tina Eriksson
är allas vår ständige sekreterare. En glad och käck värmlänning som mejlar hög och låg så snart det finns minsta anledning. Får ni ett mejl från någon av oss är det säkert från Tina. Stackars Tina som ska försöka hålla ordning på oss andra, skriva protokoll, sköta hemsidan och mycket annat. Tyvärr är hennes arbetskamrater obotligt tröga att leverera allt som borde finnas på hemsidan. Därför tror vi att Tina ibland längtar till nästa dag då hon får arbeta på Begravningsbyrån.  ”Där är ju klienterna i alla fall ”döa” på riktigt, så dom kan man inte förvänta sig så mycket av, men arbetskamraterna  dom borde…”  –Ja Tina, vi vet, vi ska bara, kanske vi hinner i morgon eller så blir det nästa år…

Anna Gustavsson
är vårt sociala underverk, en riktig minglare och relationsbyggare. När vi andra fyller i papper och förbereder samlingar är Anna troligen ute och lunchar med någon ungdomsledare. Det skulle inte förvåna oss om hon skulle sätta sig på ett fik och lyssna till någon hon råkat träffa på gatan. För lyssna kan hon, och veta vart hon vill, det vet hon. Längre, djupare och större är hennes ledord. Ord att leva av hämtar hon gärna från bibeln.
Beror hennes många kontakter på att hon kommit på ett knep att bli bjuden på lunch?  Nej, svaret är att hon vill hon leva som hon lär, hon vill inte bli en ”kontorsnisse”. Hon påpekar med emfas hur viktiga de personliga mötena är då man kan tala tro och dela livets frågor.
Kan hon som regionsamordnare på Equmenia ha hittat ett oanvänt konto för representation?
Nej, troligen är det helt enkelt för att hon är den hon är, pastor och relationsbyggare som älskar Gud och människor.

Anja Wändal
är vår levande mest meriterade ledare. Har gått alla kurser som finns. ”Var Redo” redan på den gamla goda SMU-tiden. Hon är som Fantomen. Välkänd ända ut i regionens mest avlägsna djungler.  Ändå har ingen sett henne på bild. På gruppfotot är hon faktiskt med, men då som fotograf…
Anja har fått många nya vänner, inte minst Afghaner som fått en plats i hennes stora hjärta. Som föreningsutvecklare och ansvarig för asyl och integrationsfrågor är hon en levande uppslagsbok över vår region. Om någon känner till vad som händer i föreningarna i regionen är det Anja. Med henne i arbetslaget känner vi oss trygga, för ”trygga möten”, tänka säkerhet och få med alla i gemenskapen, det kan Anja.

Alf Rikner
är vår egen ”friluftsnisse” och miljöaktivist. Kör elbil, går i vildmarksbyxor och har flyttat ut till en by på landet. Kanske har han lyssnat till läkare som säger: ”Den som vill vara frisk leva länge ska skaffa många barn.” För många barn har han. Som församlingsutvecklare har han tusentals idéer och ser massor av möjligheter. Fler möjligheter än som finns… därför att Guds mattematik är annorlunda.
Alf piggar liksom upp vilket sammanhang som helst, för hos Alf vilar inga ledsamheter. Det finns ingen rolig historia eller dråplig händelse som Alf missar att dela med sig av.  Vi andra har fantastiskt kul fast man ibland får låtsas att man fattade poängen. Den finns nog där om man bara hänger med i svängarna och vore lite smartare. Och tar han väl fram basen, ett piano, en gitarr eller nästan vilket instrument som helst, blir stämningen på topp.

Stefan Klingberg
är regionkontorets lokalvårdare och pass upp. Städar, ordnar mat, hänger upp lampor och annat obetydligt. Men så är han ju bara utsläppt från Hinseberg vissa dagar. Han kan ju inte förvänta sig att en person som kommer direkt från högsäkerhetsanstalt får något större ansvar. Själv påstår han dock att han är den på hela kontoret som är mest lik Jesus. Den ende som först var snickare och sedan blev förkunnare.  Den ende som faktiskt besöker dessa ”olycksfår utan Herde” som Jesus kommit för att rädda. När han ändå ibland får förtroendet att arbeta med församlingsutveckling vill han gärna tänka byggtekniskt. Att bygga en tydlig grund på Jesus och sätta in många dörrar och fönster så att det blir enkelt för folk att hitta in i kyrkan. Är Jesus i centrum spelar det ingen roll hur de kommer in. Bara de kommer in så får de ju möta Jesus!  Med en bra och miljövänlig värmeanläggning som är Anden, blir församlingen en levande, god och Gudomlig resurs för människor i vår region.